Blog Image

SportMamman

Mitt Liv, Mitt Val, Min Glädje

Det är Mitt Liv, Det är Mitt Val och det är Min Glädje. 
Jag mår bra av att röra på mig, jag får energi av det och jag orkar så mycket annat när jag har balans i min träning.

Famij på äventyr

Familj Posted on Fri, July 19, 2019 17:55:13

Jag har en familj 🙂 och de är inte lika roade av att springa som jag är. Kan inte förstå det, men de stöttar mig och det är guld värt. Barnen har en mamma som lägger mer tid än ändra mammor(snittet) på träning, men så har de också en mamma som orkar mycket. Maken har en fru som han vet prioriterar sin träning och även han stöttar mig och ställer upp – det är guld värt och värdefullt.

Men, det finns en sak som vi kan göra tillsammans och det är att cykla.

Hela familjen ska tillsammans genomföra Cykelvasan på 30 km om ett par veckor med start i Oxberg och målgång i Mora.

Vi har cyklat en del med barnen och utforskat våra omgivningar här i Landvetter. För ett par veckor sedan skulle vi egentligen cykla och bada med en liten tur innan. Maken föreslog att vi skulle testa vägarna på andra sidan Landvettersjön. Sagt och gjort, 2 timmar senare tog vi oss fram i sly och på småstigar i skogarna i närheten av Benareby. Då hade vi insett att det är ingen idé att vi vänder tillbaka, då hade dottern blivit ett ännu större åskmoln.Kom tillslut ut bortanför Benareby och trampade ett par kilometer tills vi kom till Mölnlycke. Som av en slump dök en pizzeria upp – familjens räddning. En timme senare var alla gladare och mer positiva – tänk vad intag av energi kan göra underverk.

Helgen därpå testade vi en ny cykel/promenadled som löper mellan Öjersjö och Sävedalen, vi trampade inte hela vägen till Sävedalen men det var en vacker led. Dock väldigt kuperat med korta riktigt branta och svårcyklade backar, iaf för Ida.

Jag har också lärt mig att småmutor behövs i fickorna – de kan göra den mest sura dottern glad – hon brås inte alls på mig 😉

Inför Cykelvasan är numera även barn och make utrustade med riktig cykelutrustning såsom cykelbyxor, vindjackor och handskar. Även sådant gör att det är roligare att cykla.

Min gamla mountainbike från 90-talet fungerar perfekt – jag vet att jag kan cykla och jag behöver inte senaste, dyraste och värsta utrustningen.Då lägger jag hellre pengarna på en ny löparklocka som jag ska beställa idag. Nu har jag haft min Garmin Forerunner 235 i tre år och den har varit grymt bra. Nu byter jag upp mig till en Garmin Forerunner 645 istället – behöver en fräschare klocka som har lång batteritid till kommande långa utmaning i augusti.



Gästblogg

Utmaningar Posted on Mon, July 08, 2019 21:04:59

Har fått äran att gästblogga hos Vetenskapshälsan.

Här hittar ni det https://www.vetenskapshalsan.se/blogg/

Har även länken på min Facebook profil 🙂



Morgonträning

Linda Posted on Mon, July 08, 2019 19:14:15

Att träna på morgonen har alltid fungerat bra för mig. Jag kan utan problem gå raka vägen från sängen och ut i löparskorna. Däremot gillar jag inte att träna sent på kvällen.

Idag stod det 6 km distans på schemat i prattempo. Fast, jag har ju inga problem att vara tyst och kan babbla på även med hög ansträngning i kroppen vilket alla medlemmar på SATS vet.

Tog en underbar tur från kontoret längs med Mölndalsån mot Korsvägen, sedan via Gårda, St Sigfridsplan och den härliga stadsdelen Skår. Ljuden och dofterna så tidigt i Göteborg är inte de man är van vid. Härligt!

07.30 satt jag sedan nyduschad och nytränad vid min arbetsplats.

Effektiv morgon 🏃‍♀️🌞



En svettig söndag

LångLöpning Posted on Fri, July 05, 2019 22:18:40

Det var varmt i söndags, prognosen sa upp mot 27 grader och träningsschemat sa ultraintervaller. 4*12 km med 30 minuters vila hemma mellan varje runda.

Sagt och gjort, det skulle bli en lång dag i träningsskorna och det blev en till största delen väldigt varm dag.

Började första rundan vid 09.30. Upp mot Tahult och ridstigen som slingrar så härligt genom skogen, förbi Grönsångarvägen, nedför Tahultsbacken, förbi Önneröd, en sväng förbi Lunnaskolan och sedan tillbaka hemåt. 12 km avklarade och oj vad svettigt.
Energipåfyllnad hemma och sedan blev det linne av – jag brukar inte gilla att springa bara i sportbh och shorts men med vätskevästen på blev det varmt nog.

Varv två gick bort mot Landvetter Kyrka, Backavägen, Björröd och de fina grusvägarna parallellt med motorvägen. Nu började det bli riktigt hett. Letade efter all skugga jag kunde få men slutet på detta varv bjöd mest på asfalt och inte mycket till skugga. Hemma igen, 24 km avklarade och i med mer energi. Hade fått i mig en liter vätska per varv.

Nu var det dags för varv tre och nu tänkte jag om. Var tvungen att hitta mer skugga. Tog en sväng via naturreservatet mot Önneröd, sedan ned till centrum och tillbaka upp mot Lunnaskolan och runt där. Här hände något, kände och såg att pulsen ökade utan att det varken gick speciellt uppför eller att jag ökat farten. Gick en sväng och fortsatte sedan uppför Tahultsbacken. Drack massor! Väl uppe i Tahult tog jag in på ridslingan igen och nu sprang jag och hoppades på att kompisarna på Nötskrikevägen skulle vara hemma. Ringde på och sonen öppnade – där stod jag! Fick ett stort glas god apelsinsaft och efter att ha lånat toaletten och dränkt hela ansiktet och huvudet i kallt vatten tog jag mig den sista biten hem. 40 km avklarade och 8 kvar. Insåg att varv tre tagit rejält på krafterna.Inför sista biten åkte dotterns keps på – ingen idé och att bry sig om hur man ser ut här inte. Bara att göra det! Men, nu hände något med vädret. Hettan la sig och det började blåsa starka vindar och moln drog in vilket gjorde allt mycket lättare – fast det kändes ju ändå i kroppen att jag varit ute länge. Samma runda hemifrån via naturreservatet till Önneröd, kors och tvärs i Landvetter och sedan sista biten hemåt längs med sjön och passet avslutade jag vid bryggan där familjen kom och mötte mig, de var ute med båten. Jag tog ett bad i träningskläderna och promenerade sedan den sista biten hem barfota – skönt för fötterna men oj vilken skillnad jämfört med när man var liten och sprang runt barfota överallt utan problem.

Keps på, keps av, keps vänd åt fel håll, keps i handen och vips så var jag klar!

Lovar att middagen i söndags smakade underbart och att vanligt vatten och apelsinsaft ibland är det godaste som finns!

Pst, har denna veckan införskaffat två nya fina löparkepsar.



Variation

Sport Posted on Fri, July 05, 2019 21:23:32

Behövs variation i träningen? Om man är bra på något och vet hur man ska träna, är det inte bara då att köra på i samma tempo, jaga sekunder och kilometertider?

För då är man ju bra på det, speciellt om man alltid tränar samma runda eller program. Då blir man ju bäst på det – eller hur?

Eller är det bättre att variera sig? Att våga springa långsamt, att våga lämna den trygga rundan, att våga ta en sväng på stigar, att våga ha långsamma kilometertider. Att kunna prestera när det behövs, att variera träningen, att träna efter pulsen?

Jag var en sådan där person som oftast alltid sprang på samma sätt. Om jag inte hade en speciell tid per kilometer tyckte jag inte att det var bra, mina rundor var oftast de samma och även sträckan. Intervaller, typ aldrig. Hände att jag la in naturlig intervall/fartlek då och då och backintervaller det sprang jag bara när jag var i Nerja i backen upp från Burrianastranden. Typ max två gånger per år.

Jag lyckades ju ändå att springa fort på Göteborgsvarvet – för det var ju mitt mål varje år – att springa fort den där lördagen i maj. 21 km som jag kan som ett rinnande vatten. Så, varför ändra på något som fungerade?

Så tänkte jag ända tills jag träffade Sara och Lousie från www.vetenskapshalsan.se

Först var jag skeptiskt, varför ska de kunna något bättre än jag, jag som redan kan det där med löpning. Men, oj, vad fel jag hade!

Sedan jag träffade dem har jag:
– Gjort maxpulstest och tröskeltest
– Lärt mig att variera min träning och mina pass
– Insett att distanspass kan vara allt från 6 km till flera mil, men då faller det över på långdistans
– Sprungit så mycket mer än vad jag någonsin tidigare har gjort
– Kört intervaller i alla möjliga former och ländger
– Lärt mig att distanspass ska vara med en puls omkring 75% av max, ibland tom lägre.
– Lärt mig att äta gröt igen – de som känner mig tror inte på detta!
– Fört in styrketräning igen i mitt liv, för att orka springa som jag gör
– Lärt mig att våga springa långsamt
Den största skillnaden är att jag hittat så många nya ställen att springa på, för det behövs variation på rundorna när man ibland springer upp mot 7 mil i veckan.

En sak till – jag har kul. Kanske inte alltid, men oftast. Jag har ett mål jag är på väg mot och jag vet att jag kommer att klara det.

Så, in med mer variation i er träning, våga testa något nytt och galet, ta en annan runda och testa vad som händer. Ha kul när du tränar och kör du fast, ta ett break, pausa lite och börja om igen.

Känner ni för att testa något pass på SATS så håller jag till där som instruktör i Mölnlycke. Men, nu har jag tagit långledigt och kommer först tillbaka till instruktörsrollen i slutet av augusti.

Nu tar jag sommarlov från en roll och kliver in i en annan 🙂



Förklara mig

Linda Posted on Fri, June 28, 2019 21:13:57

SportMamman heter bloggen men jag har också lagt till:
Mitt Liv, Mitt val, Min Glädje.

För det är verkligen mitt liv, det är mitt val och jag blir glad av det.

Jag får ofta förklara mig och svara på frågor om min träning. Varför håller du på som du gör? Hur hinner du? Vad är vitsen med det? Det kan inte vara bra att träna så osv.

Faktiskt ibland flera gånger i veckan.

När jag var 12 år började jag att träna landsvägscykling för Lerums CK. Det gick bra, jag hade talang, vilja och styrka att cykla. När jag var 15 bytte jag till Mölndals CK och som andraårs junior vann jag mitt första SM Guld på Cykel SM i Burseryd. Sedan rullade det på och när jag 1998 bestämde mig för att trappa ned på tävlandet hade jag ytterligare ett SM guld som senior, det vann jag 1995 på Linjeloppet som gick av stapeln i Karlstad. Guld blev det också på Nordiska Mästerskapen i Danmark 1997. Jag hade cyklat kors och tvärs i Sverige, Norden och Europa. Kört med landslaget, kört VM och Tour de France.

Nu fyller jag 45 i år. Jag har gjort en Svensk Klassiker, sprungit Göteborgsvarvet en massa gånger, sprungit Marathon, kört Vasaloppet fem gånger och en massa mer saker. Om 6 veckor är det dags för mitt livs största utmaning – det är mot den jag tränar nu.

Jag la aldrig av att träna när jag slutade tävlingscykla. Jag har fortfarande inte lagt av. Dock tränade jag helt annorlunda under många år. Kvantitetstränade istället för som nu när jag kvalitétstränar.Jag tränar för att må bra, för att orka, för att kunna vara en stark mamma, för att kunna ta hand om mina barn i alla situationer, för at få energi och endorfiner och framför allt för att jag blir glad av det. Jag mår bra. Jag orkar ju så mycket mer både hemma och på jobbet när jag har en stark kropp och knopp. Jag blir en gladare mamma och trevligare fru av träningen.

Hur hinner jag med det? Det gäller att planera och hålla sig till sin plan. Ända tills november 2018 cykelpendlade jag till jobbet nästan varje dag plus tränade en hel del annat. Nu åker jag bil, det sparar en massa tid men kanske inte är så bra för miljön. Jag saknar mina cykelturer, men har i år valt bort dem för att kunna springa mer. Jag har valt bort Netflixhysteritittande på serier, sjuuner ned i soffan då och då och älskar våra nya fåtöljer i vardagsrummet – speciellt fotpallen som tar hand om trötta ben.

Jag peter in träningspass tidigit på morgonen innan jobbet eller på lunchrasten (självklart inte de längsta passen på lunchrasten) Ibland tar jag på mig springskorna och springer dit vi ska vilket brukar fungera bra.

Självklart är allt bra mycket enklare nu när barnen blivit äldre, de klarar sig själva och behöver inte passning hela dygnet. Att vi har ett bra Rutavdrag i Sverige sparar ju också tid och energi i hemmet 🙂

Så till er som ifrågasätter – Det är Mitt Liv, Mitt Val och Min Glädje

Fredag kväll är det och i vardagsrummet dansas det till Just Dance – nu är det snart min tur att hänga med i svängarna till dotterns glädje 🙂



Backintervaller

Utmaningar Posted on Fri, June 21, 2019 09:17:39

Har du någon bra backe i närheten undrade Sara inför kommande schemaläggning av träningsprogram.

Det har jag – jag bor på ett berg 😉

Ni som har varit hemma hos oss vet att vi fått byta ut båda bilarna till 4-hjulsdrift för att kunna besegra backen på Bårekulla Sjöväg när det är som värst på vintern. Men, backen här hemma på gatan är för brant för backintervaller, den är ju precis så att jag klarar av att cykla upp för den – ni vet när det är så brant så att framhjulet liksom stegrar sig.

Tillbaka till backintervallerna. För att hinna med all träning krävs en del planering och planen var att springa gårdagens intervaller efter jobbet i Kallebäck innan jag åkte hem. Ändrade mig dock, hämtade dottern på Fritids och utgick sedan hemifrån. Efter uppvärmningsrundan begav jag mig ut i Gallhålans naturreservat där det finns fina backar upp mot Tahult.
Det blev ett pass som heter duga – jösses – pulsen gick i taket på mina 9 intervaller av blandad sort. 3*75 sek, 3*60 sek och 3*45 sek.
Gott mör när jag kom hem, yogastretchade länge och efter god middag la jag mig på nya fina soffan och somnade 20.15. Det har varit en intensiv arbetsvecka som avslutades med intensiva intervaller.

Nu är det midsommar och solen skiner 🙂



Följ den blå linjen

LångLöpning Posted on Tue, June 18, 2019 21:59:03

Varje år i mitten av maj löper en blå linje genom Göteborg. Från Slottskogsvallen via Slottskogen, Majorna, Älvsborgsbron, Eriksberg, Lindholmen, Göta Älvbron, Nordstan, upp och nedför Avenyn, Vasastan, Handels, Övre Husargatan, Linnéplatsen och sedan tillbaka till Slottskogsvallen via Slottskogen.

Följer man linjen har man sprungit ett Göteborgsvarv vilket jag har gjort 17 gånger.

Varje gång jag har sprungit Göteborgsvarvet så är det en kamp mot klockan, att vinna över mig själv, att alltid vara bättre än tidigare. Ibland går det och ibland har det inte gått.
När jag korsade mållinjen för fem veckor sedan var jag nöjd, jag hade ju fyra minuter bättre tid än förra året. Men, det hade varit motigt och segt varje kilometer. När jag sedan inser att jag var ca 20 sekunder från personbästa – då var det inget roligt. Då var jag en förlorare.

Varför?

Hur kan man säga att man är en förlorare om man precis kommit i mål på tiden 1.41.41? Jo, för att jag är en sådan extrem tävlingsmänniska med ibland orimliga krav på mig själv. Jag ville ju så gärna klara ett nytt personbästa, jag hade ju tränat extremt mycket mer löpning än någonsin i mitt liv.

Jag var ändå inte nöjd – så funkar jag och jag vet att det finns människor som tycker att jag är knäpp, men så är det. Ända tills jag gick i mål efter Stockholm Marathon och Saras kloka ord dök upp:

“Linda – du har inte tränat för personbästa på Göteborgsvarvet, du är tränad för att klara ett marathon och desto mer.

Vad rätt hon hade då efter Göteborgsvarvet- jag gjorde ju ett väldigt bra resultat på Stockholm Marathon och jag mådde bra mycket bättre i kroppen och jag var Nöjd!

Tack Sara på Vetenskapshälsan för att du är så klok.

I fredags sprang jag ett Göteborgsvarv till, men då som en del av ett 30 kilometers pass. Vilken skillnad det är att springa i ett behagligt tempo, där pulsen ska ligga på 70-75% av max och inte på max.

Vad mycket annat man ser längs färden längs den blå linjen. Backarna är desamma precis som broar och vägar. Men, nu kunde jag njuta av omgivningarna och se saker jag inte sett tidigare. Dock, när det är 25 grader och stekande sol i Göteborg, då är det svettigt, speciellt när det inte finns vätskestationer var femte kilometer.
30 kilometer och tre svettiga timmar senare var jag klar och jag tog tom kort längs vägen.

Jag gillar mina distanspass, de var inte roliga i vintras när jag pulsade i en massa snö – vilket kan ha sin tjusning det med – men nu när det är sommar är allt så mycket enklare.

Se till att njuta av det du gör, träning är inte alltid roligt och inte heller alltid njutningsbart. Men, för att bli starkare behöver man ha de där njutarpassen också!



« PreviousNext »