Blog Image

SportMamman

Mitt Liv, Mitt Val, Min Glädje

Det är Mitt Liv, Det är Mitt Val och det är Min Glädje. 
Jag mår bra av att röra på mig, jag får energi av det och jag orkar så mycket annat när jag har balans i min träning.

Vasaloppstrippeln

LångLöpning, Linda, Ultralöpning, Utmaningar Posted on september 8, 2020 20:49

Förra året eller för att vara mer exakt hösten 2018 började jag att fundera över om jag skulle våga springa Ultravasan 10 månader senare.

Nu vet vi ju att det gjorde jag. När jag väl bestämt mig för att springa Ultravasan tänkte jag att då kan jag ju likaväl köra Cykelvasan och eftersom jag redan då var anmäld till Vasaloppets Öppna Spår – då kan det ju bli en trippel.

Den 17 augusti 2019 sprang jag genom målportalen i Mora efter min första Ultravasa och då hade jag även genomfört Vasaloppstrippeln 90 km. Alla tre långlopp inom ett och samma år.

Det var självklart redan då att det ska jag göra igen.

Den 22 augusti genomförde jag mitt andra Ultravasalopp och därmed även min andra Vasaloppstrippel.

Men i år blev ju inget som vanligt. Veckan i Dalarna i husbil ställdes in, loppen ställdes in och vi erbjöds att genomföra Hemmavasan istället.

Det krävs mycket för att klara av dessa långlopp på hemmaplan, det är ju inte på långa vägar att jämföra med att stå på en startlinje omgiven av tusentals andra som har samma utmaning framför sig. Det är verkligen inte samma sak att springa själv jämfört med att ha klampet av andra fötter runtomkring sig. Det är faktiskt stundtals ganska ensamt – speciellt när orken tryter och man saknar publikens stöd och andra medlöpares energi.

Om jag tvekade någon gång till att jag skulle klara av det själv – nej.

Första loppet skedde ju faktiskt på plats i mellan Sälen och Mora, enda gången i år som jag fått känna den där härliga känslan av nervositet och att något verkligen är på G. Att ha en starttid att passa. Det är något speciellt.
Öppet Spår 90 km körde jag en solig dag i februari. Det blev nytt personbästa och en spricka i handleden. Skidåkning Sälen till Mora, 7:15:16.

Det andra loppet i Vasaloppstrippeln, Cykelvasan 94 km. Nu blev det premiär för Hemmavasan och jag plockade fram min trotjänare, min röda mountainbike som inköptes 1995. Utan sällskap trampade jag 94 km på hemmaplan. Det sköna med cyklingen är att man kan rulla i utförsbackarna och att man ändå kommer framåt. Fort kan det gå med, riktigt fort ibland. Cykelvasan home edition, 94 km cykling, 03:55:02.

Det sista loppet blev Ultravasan, även denna i varianten Hemmavasan. Det var ju bara att göra det. Tidig start här hemma i Bårekulla och målgang vid Massetjärn i Mölnlycke drygt 10 timmar senare. Jag fick mycket hjälp och support längs vägen och jag hade en hel del energi kvar när jag sprang in under Kristians och Rasmus armar – min alldeles egna målportal. Ultravasan home edition, 90 km löpning. 10:10:09.

Vasaloppstrippel nummer två var därmed avklarad.

Bra gjorde jag det med, jag blev trea av alla damer/kvinnor som genomförde Vasaloppstrippeln 2020. Lite skryt – jag är typ bäst 😉 tycker jag själv iallafall.



Wohooo

Linda, Ultralöpning Posted on augusti 27, 2020 16:39

Det är torsdag – jag är återhämtad – nästan….

Jag klarade Ultravasan på hemmaplan och jag är riktigt nöjd med mig själv. Vem skulle inte vara det. Jag kommer att blogga mer om både cykelvasan och Ultravasan – nöjer mig med att skriva att jag gjorde det 🙂

Ett par lila tånaglar, en vattenblåsa modell stor, konstant hunger denna veckan och trött på kvällarna. Men, det är smällar man får ta när man frivilligt ger sig ut och springer 9 mil.



Jag behöver all hjälp jag kan få

LångLöpning, Linda, Ultralöpning Posted on augusti 19, 2020 20:02

Precis så är det, jag kommer att behöva all hjälp jag kan få i form av pushning, medlöpare, publik, hejarklack, support, klapp på axeln, sms, messengermeddelanden, pepp på sociala medier osv…

På lördag ska jag springa Ultravasans hemmaversion vilket innebär att jag ska springa 90 km Hemmavasan. Jag tvivlar inte på att jag inte kommer att klara av det, men det kommer att vara tyst runtikring mig om ni inte finns där.

Nu tycker du att det där kan jag inte ställa upp på för jag bor ju inte i Göteborgsområdet och det är ju helt förståeligt – men då kan man ju sända ett trevlig sms eller meddelande på messenger 🙂

Bor du i närheten och inte allt för långt bort från där jag kommer att befinna mig så kom förbi Massetjärn i Mölnlycke eller någon annanstans som jag kommer att passera på min färd mot att klara av 90 km ultralöpning.


Strax innan start i Sälen för ett år sedan 🙂

Jag kommer att starta 06.00 hemma i Bårekulla och springa upp mot Härryda Kyrka, sedan tillbaka mot Landvetter på småvägar och passerar hemmavid igen efter 20 km. Sedan tar jag mig upp till Tahult, via Gökskulla, passerar brandstationen i Öjersjö och via cykelvägarna tar jag mig till Bertilssons stuga i Delsjöområdet. Fortsätter med ett varv på Skatås 8-an som jag tycker är aptråkig, kommer nog att vara den tråkigaste sträckan men där kommer jag att få sällskap av Emma. När vi kommer tillbaka till Bertilssons stuga tar jag mig längsmed Delsjöarna så att jag sedan kommer ut vid Grindparkeringen som ligger vid RV40 i närheten av Burger King. Tar mig längs med vägen tillbaka mot Mölnlycke via industriparken vid Mölnlyckemotet och sedan ned mot Massetjärn via Råda Kyrka. Vid Massetjärn har jag gjort ca 57 km och kommer att ta ett eller ett par varv runt där till jag närmar mig 60 km. Då kommer Anna ansluta och tillsammans avslutar vi de sista 30 km. Kommer att göra tre varv i Mölnlycke och passera Råda Säteri på första varvet, Gunnebo Slott på andra varvet och ut till Hällsnäs sista varvet.

11h och 27 minuter efter start förra året kom jag till Mora

Kristian kommer att hålla till vid Massetjärn från ca 12.30 tiden. Där kommer jag att passera ett flertal gånger. Kom gärna dit och häng lite, fika, hjälp mig framåt och kanske ta emot mig när jag är klar 🙂

Som sagt, jag kommer att behöva all hjälp jag kan få.

Kanske vill du hänga på ett par km någonstans längs vägen, det är ok att cykla bredvid mig/oss omjag har annat sällskap. Var inte rädd för att det kommer att gå fort, tänk på att jag ska ta mig 9 mil och jag kommer att gå i alla jobbiga uppförsbackar. Förra året gick jag i alla utförsbackar med på slutet – benen var helt döda 😉

Vill du muta mig eller sticka till mig energi så uppskattas Cola, lakrits, gelegodis, nötter, chips, salta kex, äpple….choklad är oftast också gott.

Ses vi så ses vi 🙂

Pst, det finns en app som heter Hemmavasan, via den kan man följa min färd om det fungerar som det ska. Sök bara fram mig, ni vet ju vad jag heter.



En heldag i skogen i Dalarna

Ultralöpning Posted on september 21, 2019 08:14

Jag klarade mitt livs största utmaning och självklart kommer jag att göra det igen. Nedan kan ni läsa min sammanfattning av loppet och hur det kändes, detta blogginlägg skrev jag för Vetenskapshälsan http://www.vetenskapshalsan.se Alla mina tre blogginlägg går att finna under deras blogg. Detta inlägg publicerades 29 augusti.

Lördag 17 augusti
Det är dags för mig att knyta ihop säcken och sammanfatta min resa till fots under Ultravasan. En resa som ni har fått följa från sidan om men som jag har fått uppleva live.

Hur ska jag kunna sammanfatta vad det var jag fick uppleva för 11 dagar sedan?
Hur ska jag få er att känna de där rysningarna som kröp längs ryggraden när det var en minut kvar till start och sedan när starten gick och de spelade Vasaloppshymnen. Hur ska jag med ord kunna beskriva hur ofattbart jobbigt det var och hur fruktansvärt trött jag var? Hur ska jag kunna få er och alla andra runtomkring mig att förstå att det är ju jättelänge tills nästa Ultravasan och jag längtar redan?

Jag kan åtminstone försöka.

Sälen – rättare sagt Berga By

Klockan är 03.50 och det är hög tid att krypa upp från den där sköna sängen, dra på kläderna, smörja in benen med liniment och äta gröten. Känner mig lugn, nu finns det inte så mycket mer att göra.

04.45: Tar den där obligatoriska bilden när man ska se sprallig ut innan start. In i startfållan bland alla fasansfullt förväntansfulla medlöpare. Nedräkning, fem minuter kvar. En minut kvar, känner mig sammanbiten och glad.

05.00: Det är så mäktigt när de spelar Vasaloppslåten och alla börjar att röra på sig, all publik (bara sådana där som varit tvungna att gå upp för att köra löpare till start) och de röda fyrverkerierna.

Berga By – Smågan

Det går ett lämmeltåg uppför och uppför. Förvånansvärt många pratar. Jag har bestämt mig för att fokusera på mig själv och inte prata så mycket – för prata, det är jag bra på. Den första biten går lätt, det är mycket grusväg och jag passerar Smågan efter 51 minuter.

Smågan – Mångsbodarna

Det är nu det börjar inser jag, denna sträcka bjuder på teknisk löpning på mycket stigar och hur många spänger som helst. Hamnar i ett led av löpare och det är bara att gilla läget, lägger mig så att jag inte har något direkt framför mig utan jag kan hålla mitt tempo och har fri sikt framåt och inte bara glo in i en rygg. Hamnar ändå titt som tätt inpå andra löpare och då får jag direkt anstränga mig igen för att fokusera på stigen. Doften av skog är fantastisk, det doftar jord, tall, kottar, gran, svamp, liniment, myggmedel och prutt – väldigt många med övertryck i magen speciellt i början.

Mångsbodarna – Risberg

Efter 24 km löpning möter jag familjen första gången i Mångsbodarna. Klockan är 07.20 och jag står och halsar Coca Cola. Hur ofta gör man det en lördagsmorgon? Har även hunnit få i mig sportdryck, energibar, nötkräm och energitabletter. Här bjuds det på blåbärssoppa och en massa annat. Känslan i kroppen är fortfarande bra när jag lämnar Mångsbodarna med siktet inställt på Risberg 10,8 km bort.
Någonstans här, bara någon km bortanför Mångsbodarna blir jag sur, vilken jäkla stig. Vem kom på att dra loppet genom bockstensterräng som lutar lätt utför – är det någon som vet hur fruktansvärt svårt det var där och att det är värsta lårdödaren. Om inte så kan jag med meddela att så är det.

Risberg – Evertsberg

Här händer något, jag har inte så mycket minnen från Risberg eller sträckan till Evertsberg. Jag vet i alla fall att här börjar min kropp att protestera. Jag har ont i låren och svårt att få i mig den energi jag behöver. Mellan Risberg och Evertsberg är det många partier längs med Vasaloppsvägen där det är enkelt för åskådare att följa alla som springer. En sak minns jag. Det där härliga norska pensionärsparet som jag såg och som hejade på mig flera gånger längs med spåret. De hade nog någon som de följde som var i närheten av mig – jag blev glad varje gång de såg mig och viftade lite extra med den norska flaggan och ropade till mig. Här och där plingar det intensivt bak i västen – peppgruppen har fullt sjå att hålla koll på mig, peppa och få uppdateringar från maken. När jag hör Messenger plinget, då känner jag lite extra stöd och vet att jag har många som är med mig denna lördag.

Evertsberg – Oxberg

Evertsberg är en stor knutpunkt, precis som på Vasaloppet och Cykelvasan. Här kan man om man vill göra kläd- och skobyte, de börjar även att servera mera mat här. Pannkakor, vetebullar, korvbitar, ost, saltgurka, blåbärssoppa, pasta, buljong, energibars, sportdryck mm. Hur kan alla andra äta så mycket? Pannkakor – de måste ju lägga sig som en klump i magen. Jag knaprar Snickers, byter till en torr tröja och plockar fram mobilen. I med mer Cola och på med peppmusiken. Orkar inte springa med hörlurar utan låter de andra höra det jag spelar – det kan jag bjuda på. Lämnar Evertsberg med Icona Pops I Love It. Då går det lite lättare – i typ 500 meter.

Sedan dör jag tokdöden tre gånger om. Bestämmer mig för att gå och det blev en hel del av den varan. Magen gör uppror, jag mår illa och får inte i mig något förutom vatten och lite sportdryck. Som tur var klarade jag av att få i mig Enervit gel och liquids.

Oxberg – Hökberg – Eldris

Passerar Oxberg irriterad och trött och fortsätter till Hökberg. Familjens samlade mening från Hökberg är att jag verkar piggare. Har fått i mig lite mer energi och familjen har chipsen redo och de smakar bra. Här hittar jag även geléhallon och jösses, de smakar ljuvligt. Har även mina Mentos mint som är uppfriskande.

Men, backar! Hur jobbigt som helst med utförsbackar! Det går bara inte att kontrollera benen. Ärligt, jag som älskar att cykla fort utför och glida nedför på skidorna. Lårmusklerna skriker och jag gör det enda vettiga, jag går utför och uppför och på platten. Sedan skiter jag i allt och börjar springa igen. De vid sidan om ser nog en lufsande anka. Men som tur är så är det många lufsande ankor i spåret. Är inte ensam!

Eldris – Mora

Nu är jag i Eldris och regnet strilar ned. Ett sista besök på bajamajan, tömmer västen på allt onödigt och påbörjar den sista biten mot Mora. 9 km – det är ju ingenting. 9 km – det var ett helvete! Skönt med kepsen på huvudet.

Den sista biten på Vasaloppsspåret kan jag. Här har jag har åkt Vasaloppet på skidor 5 gånger och jag cyklade här bara en vecka tidigare. Där är kurvan där jag vet att det är 4 km kvar, sedan 3 och 2. Börjar inse att nu är det nära, jag tar mig framåt steg för steg och kommer till Moraparken.

1 km kvar! Det är bara en kilometer kvar! Där på slutet när en kvinna passerar mig kommer den där djävulen äntligen ikapp mig – som jag saknat honom! Jag spurtar! Jag passerar kvinnan och det känns som att jag flyger fram.

Efter 11 timmar 27 minuter och ett gäng sekunder är jag i mål.

Jag klarade det!

Jag gråter. Tårarna bara rinner och kroppen skakar. Jag är så trött och kan inte styra känslorna. Mitt stora mål, Ultravasan 90 km har jag precis klarat av. Ofattbart. Stapplar fram mot staketet där familjen möter mig, jag bara hänger över staketet och gråter och gråter. Barnen undrar vad som händer. Men mamma…här får du en medalj från oss. Ett fint dalahästhuvud med mitt namn och Ultravasan 90 km 2019. Jag gråter ännu mer.

Det var 11 dagar sedan. Jag samlade mig efter målgång, jag fick mina Finishertröjor, en för Ultravasan och en för att jag genomfört en Vasaloppstrippel.

Och vet ni vad – självklart står jag där igen den 22 augusti 2020!

Kram Linda