Blog Image

SportMamman

Mitt Liv, Mitt Val, Min Glädje

Det är Mitt Liv, Det är Mitt Val och det är Min Glädje. 
Jag mår bra av att röra på mig, jag får energi av det och jag orkar så mycket annat när jag har balans i min träning.

Cykel Vasan

Utmaningar Posted on Fri, August 23, 2019 21:58:20

När jag väl bestämt mig för att göra något, då
brukar det bli så.

I höstas bestämde jag mig för att genomföra Ultravasan och
det är mot det loppet som min träning har varit inriktad sedan i november.

I våras kom jag på att om jag nu ändå kör Vasaloppet 90 km på
skidor och ska springa samma sträcka i augusti, då kan jag ju likaväl även
genomföra Cykelvasan på 94 km, även det loppet i augusti. Och då, när jag har
genomfört alla tre lopp – då har jag klarat av en Vasaloppstrippel 🙂

Sagt och gjort, familjen bestämde sig för en sen vecka
semester i Dalarna och i torsdags kväll för två veckor sedan rullade den hyrda
husbilen iväg från Bårekulla med destination Mora. Med på färden var hela
familjen Wannheden, fyra cyklar och två par löparskor. Fiffigt med husbil, det
är ju bara att lassa in och köra iväg.

På fredagen kom vi till Mora där vi passade på att plocka ut fem
olika nummerlappar. Min nummerlapp till Cykelvasan 94 km på lördagen och
familjens nummerlappar till Cykel Vasan 30 km som vi skulle genomföra på
söndagen.

Fredag kväll tillbringades vid den stora parkeringsytan vid
startplatsen vid Oxberg. På lördag morgon rullade vi mot Sälen, min start var
först 12.40. Det torra vädret bytte karaktär och bjöd på strilande regn. Men
vad gjorde det, vi parkerade husbilen vid startområdet i Berga By och det var
ju bara att byta om och fixa det sista med cykeln.

Bestämde mig en vecka innan loppet att låna sonens cykel som
är 22 år nyare än min mountainbike plus att den hade dämpad framgaffel – något
som jag aldrig fattat grejen med då jag tycker det är jobbigt när man cyklar på
landsväg. Men, oj, vad jag har ändrat uppfattning nu 🙂 Redan nu förstår ni att
min uppladdning inför Cykelvasan inte på långa vägar varit densamma som inför
Ultravasan. Cykla kan jag och jag såg fram emot att trampa mellan Sälen och
Mora.
Starten gick och jag var i startgrupp 55, jag hade mer än 10
000 cyklister framför mig i spåret. Trampade på, 3 km backe uppför och sedan
rullade det på mot Smågan på först asfalt och sedan röda grusvägar – redan nu
var allt genomblött. Bara att gilla läget och trampa vidare. Strax efter att
jag passerat Smågan blev det stökigare skogsväg och jag skruvade om så att
framgaffeln gick in i dämpat läge.

Jag cyklar vidare och forcerar lera, spångar, backar uppför
och utför. Passerar Mångsbodarna och Risberg. Väljer att bara cykla förbi – jag
har gott om energi med mig i fickorna och mycket vatten i säcken på ryggen. Det
är blött, regnet strilar och det är extremt lerigt och uppkört. Har redan
passerat två personer som legat med sjukvårdshjälp vid sidan av spåret.
Tyvärr passerade jag ytterligare tre personer som inte klarat av fart eller kurvor
– aj, jag vet hur fruktansvärt ont det gör att köra vält. Tänk er då hur ont
det måste göra att köra in i ett träd!

Efter Risberg bär det vidare mot Evertsberg, där har man kört
halva loppet och jag är jätteblöt. Här i Evertsberg stannar jag första och enda gången. Plockar fram en energibar till och dricker ordentligt av min
sportdryck, unnar mig även lite blåbärssoppa. Efter Evertsberg är det lätt
cykling, en del asfalt och mycket utför. Passar på att sträcka på mig på
asfaltscyklingen och kommer på mig själv med att sitta och vissla. Då kommer
den där känslan – känslan som jag nästan glömt bort – det är så kul att cykla! Jag
älskar farten och vinden i ansiktet.

Evertsberg till Oxberg – Oxberg till Hökberg – Hökberg till
Eldris och sedan är det bara 9 km kvar. Det är extremt blött. Men, det är
fortfarande kul.

Under färden har jag tappat en värdefull Enervit Liquid, den
gled ur handen i geggan. Ser till att fylla på med det jag har kvar. Mot slutet
börjar jag känna av mina handleder och det svider i näsan. Jag fick tidigare
under loppet något som flög in i näsan. Jag såg en svart sak komma i full fart och
rakt in i näsan. Jäklar vad ont det gjorde, men den där saken som
bestämt sig för att placera sig i min näsa for ut lika fort. Tänk er en ärta i
näsan som du blåser ut, i farten! Bara ta i och “blås” ut den igen.
Fjong liksom, men jösses – vad det sved och gjorde ont. Vet fortfarande
inte om det var en lerklump eller en humla.

Efter Eldris borde det vara enkel cykling tänkte jag men ack
vad jag bedrog mig. Fick kämpa som sjutton mot lera, pölar och skit. Uppkört,
spårigt och halt.

När det är fyra kilometer kvar oavsett om du åker skidor,
cyklar eller springer Vasaloppet så passerar man en skarp kurva och närmar sig
för varje meter Mora och det välkända målportalen. Det vara bara skidåkningen i
år som var enkel den sista biten. Det gick inte att slappna av under cyklingen,
en av de sista utförskörningarna när det är drygt två kilometer kvar var så uppkörd
att det knappt gick att ta sig fram. En helt vanlig dag hade de där fyra
kilometrarna varit hur lätta som helst, men inte denna lördag och jag kan lova
er att de var inte enklare en vecka senare.

Svor högt med en kilometer kvar – stora gyttjehål men med de
sista krafterna forcerar jag dem plus de två sista backarna mot upploppet. Ni vet de där två stigningarna som är precis innan Zornmuséet och upploppet. Har ni någon gång kollat på Vasaloppet på tv så vet ni att de finns där och de är branta!

Rullar över mållinjen och inser att jag har gett mig själv en
rejäl dos frisk luft och ansiktet har fått en massa fukt och en bra
lerinpackning 🙂Ladda om, duscha länge, tvätta kläder i handfat, äta middag,
åka husbil tillbaka till Oxberg, sova för att sedan starta ett nytt lopp
tillsammans med familjen dagen därpå – men det får bli ett annat inlägg.

Det var Jättekul att köra 94 km Cykel Vasan! Vill ni se hur det var? Kolla på SVT Play, sök på CykelVasan. SVT har gjort ett riktigt bra program på 45 mintuter om årets lopp. Vill du verkligen se hur lerigt det var, då räcker det att du kollar de sista 10 minutrarna 🙂



Terräng

Utmaningar Posted on Sat, July 20, 2019 09:05:56

När jag väl hade sprungit Stockholm Marathon la Sara www.vetenskapshalsan.se in terrängpass för mig att genomföra, varje vecka har jag numera ett pass som ska/bör utföras i terrängen. Ganska enkel passbeskrivning:

“Distans- 10 km (75%) Det ska vara prattempo hela vägen, låt pulsen och tempot styras av naturen. Välj gärna stigar och kuperad terräng”

Terrängpassen är sköna att genomföra, det är härligt att slippa asfalt och bilar. Jag har flera gånger valt att springa Vildmarksleden mellan Kåsjön och Härkeshult och tvärtom. Häromveckan valde jag istället Bohusleden från Kåsjön bort mot Jonsered och sedan tillbaka via Vildmarksleden. Veckans pass sprang jag i skogarna kring Örby då vi tillbringade ett par dagar tillsammans med finaste vännen och guddöttrarna. IFK Örby har gjort ett toppenjobb med sina spår som till största del består av stigar. Jag noterade att det var väldigt väl skyltat och jag behövde aldrig fundera på om jag valde rätt stig fastän det var första gången jag sprang där i skogen. Rundan i onsdags blev precis 10 km varav 6 var i skogen, 2 var grusväg och resten asfalt till och från slingan.

Dock finns ju risken att man snubblar i skogen bland rötter på stigen. Det var precis vad som hände för en vecka sedan när jag sprungit 25 km och hade 5 km kvar på mitt distanspass. Jag hade precis passerat löparspåren i Härskogen och tog in på Vildmarksleden. Där på stigen i en kort uppförsbacke är det extremt många rötter, stenhårda. Det gör fruktansvärt ont att snubbla där och det var precis det jag gjorde.

Jösses vad ont det gjorde, tog emot mig med vänster underarm, vänster knä och slog även i höger vrist. På underarmsbenet fick jag en enorm bula som stod rak ut. Eftersom jag var mitt i skogen var det bara att resa sig upp och fortsätta, vilket nog var bra för kroppen. Ringde till maken som kom och hämtade mig där stigen blev grusväg. Riktigt skönt att lägga en iskall ärtpåse på armen.

Det gäller helt enkelt att ha koll på fotarbetet även när man är trött. Nu väntar veckans långpass, det är bara att ladda vätskepåsarna och knyta på skorna. Självklart följer nya kepsen med, det är redan soligt och 20 grader. Valet av runda idag ger inga stigar på slutet 🙂



Gästblogg

Utmaningar Posted on Mon, July 08, 2019 21:04:59

Har fått äran att gästblogga hos Vetenskapshälsan.

Här hittar ni det https://www.vetenskapshalsan.se/blogg/

Har även länken på min Facebook profil 🙂



Backintervaller

Utmaningar Posted on Fri, June 21, 2019 09:17:39

Har du någon bra backe i närheten undrade Sara inför kommande schemaläggning av träningsprogram.

Det har jag – jag bor på ett berg 😉

Ni som har varit hemma hos oss vet att vi fått byta ut båda bilarna till 4-hjulsdrift för att kunna besegra backen på Bårekulla Sjöväg när det är som värst på vintern. Men, backen här hemma på gatan är för brant för backintervaller, den är ju precis så att jag klarar av att cykla upp för den – ni vet när det är så brant så att framhjulet liksom stegrar sig.

Tillbaka till backintervallerna. För att hinna med all träning krävs en del planering och planen var att springa gårdagens intervaller efter jobbet i Kallebäck innan jag åkte hem. Ändrade mig dock, hämtade dottern på Fritids och utgick sedan hemifrån. Efter uppvärmningsrundan begav jag mig ut i Gallhålans naturreservat där det finns fina backar upp mot Tahult.
Det blev ett pass som heter duga – jösses – pulsen gick i taket på mina 9 intervaller av blandad sort. 3*75 sek, 3*60 sek och 3*45 sek.
Gott mör när jag kom hem, yogastretchade länge och efter god middag la jag mig på nya fina soffan och somnade 20.15. Det har varit en intensiv arbetsvecka som avslutades med intensiva intervaller.

Nu är det midsommar och solen skiner 🙂



Toughest

Utmaningar Posted on Fri, November 13, 2015 20:24:34

I oktober för ett år sedan sprang jag mitt första hinderbanelopp – Toughest på Kviberg här i Göteborg. Det var kul, utmanande och lerigt.

Sedan dess har det blivit Tough Viking i Slottskogen i april, Borås Action Run i maj, Toughest i Köpenhamn i September och avslutningsvis Toughest på Kviberg för ett par veckor sedan.Det är kul – det är utmandande – det är blåmärkesvarning och det är en härlig känsla när man går över mållinjen.Absolut gladast var jag efter Tough Viking i Slottskogen, ångesten inför det sista elhindret var stor och sedan bara jag sprang. Absolut nöjdast var jag efter Toughest i Köpenhamn – efter en sommar med bra träning visade jag mig själv att jag klarade så mycket mera hinder. Missnöjd var jag efter Toughest på Kviberg – mest för att jag tabbade mig så enormt på slutet, förutom det gjorde jag ett kanonlopp på Kivberg. Sprang själv och klarade mer eller mindre alla hinder och bevisade återigen för mig själv att jag kan.Resultatmässigt blev jag i Köpenhamn tvåa i klass Veteran – jag vet – det låter så gammalt men när man har fyllt 40, då är man veteran 🙂 På Kviberg blev jag trea.

Det jag tycker jag gjorde bäst på Kviberg, det var att klara repklättringen utan problem. Det bästa i Köpenhamn var den långa armgången genom de romerska ringarna över havet utan att plumsa 🙂



150 km cykel

Utmaningar Posted on Sat, June 13, 2015 12:39:54

I söndags åkte jag på en roadtrip till Motala tur och retur över dagen. Passade även på att cykla 150 kilometer Halv Vättern under dagen. Sverige är vackert, landskapet öster om Vättern tycker jag är jättevackert.

Mitt mål var att klara mig under sex timmar för jag hade läst att killar som kommer i mål med en totaltid på under fem timmar och för kvinnor en totaltid på under sex timmar, då skulle man få ett fint specialpris.

Det borda jag fixa tänkte jag – jag har cyklat mycket men bara 50 kilometer som längst de senaste 10 åren och det var fyra dagar innan loppet.Kallt i Motala och blåsigt, riktigt starka vindar. Tänkte att nu ska jag vara glad att jag har tränat i så mycket motvind de senaste veckorna då det har blåst konstant när jag har cyklat. Hamnade direkt med ett snabbt gäng och det gick tydligen fort.

Vänsteromkörningsfältet hela loppet mer eller mindre. Blev inte omkörd av en endaste tjej 🙂 Trampade på och det gick så bra. Stannade en gång och det var i en minut när det var tre mil kvar…den fruktansvärda motvinden i kombination med ösregn från sidan och 10 grader varmt när vi cyklat 30 km byttes sedan efter 80 km av medvind och sol. Sista 10 km till mål stark sidovind igen.

Rullade i mål efter 4 timmar och 41 minuter…det där fina priset….en plakett som fick ligga på sammetskudden när den fotograferades…barnen tyckte den var fin…Börjar inse hur vältränad jag är, jag kan både springa fort och cykla långt och fort. Så som min kropp mår nu med den ork och kondition jag nu har, det har jag inte upplevt förut. Jag var extremt vältränad när jag elitcyklade, men då tränade jag bara cykling. Nu tränar jag allround: cykling, löpning, styrka, core, balans, crossfit….

Jag var rejält trött efter 75 kilometer, det var varmt med regnjackan på, det var kuperat och just då vacklade jag i energi. Sedan ett par kilometer längre fram efter en energibar och sportdryck i farten, då var jag med igen. Hamnade med ett gäng från Stockholm som jag tog rulle på. Jösses, vad de berömde mig och de kunde cykla, de var vana cyklister med värstingutrustning.

– Du är ju stark…du är ju jättestark
– Det där har du gjort förut, du fixade ju att ta av regnjackan i farten…

Mmm, svarade jag, jag har gjort det förut.

Tackade dem för draghjälpen och cyklade ifrån dem när det var 20 kilometer kvar då det blåste som mest med starka sidvindar.

Sedan dök instruktören Linda upp, sista 10 kilometrarna peppade hon sitt cykelsällskap som var trött…en kille från Stockholm.

I mål, så nöjd….fick mat som gjorde gott, de serverade öl till…HUA! Kommer aldrig att glömma känslan när jag gick i mål efter Vätternrundan 1998. Då cyklade jag runt på strax över nio timmar(30 mil). Där vid målet gav de mig ett plastglas. Åh, vad gott tänkte jag, äppeljuice. Det var öl…jag gillar INTE öl.

Två timmar efter målgång i söndags, nyduschad och fräsch påbörjade jag hemfärden. Stannade på Shell/7-Eleven i Motala och inhandlade energi….det var jag värd 🙂Sträckapåbenenpaus blev det vid Brahe Hus. Återigen, Sverige är vackert.



Fem möjligheter

Utmaningar Posted on Fri, May 15, 2015 18:35:41

Jag testade fem olika sätt att korsa Viskan som rinner genom Borås förra lördagen – inget av dem var över en bro 🙂

1. Stora gummidäck som man skulle dra sig över – blött!2. Stora rullar som man skulle hoppa mellan/springa över – jätteblött om man tappade balansen.3. Balansgång över långa, smala stockar – Torrt 🙂4. Via nät, under bron – torrt men utmanande för armarna.5. Romerska ringar – torrt om du orkar hela vägen 🙂Summa summarum – jag sprang Borås Action Run och förutom dessa fem hinder bestod det av ytterligare 27 hinder och banan var 8 km lång.

Kul och utmanande, att testa sin kapacitet. Fast, Tough Viking var ett strå tuffare och mer krävande.

Pst, jag tappade inte greppet i de romerska ringarna och klarade mig från start till mål över vattnet.



Gränser

Utmaningar Posted on Sat, May 02, 2015 08:47:21

Har ni träffat och lärt känna mig så vet ni att jag ser utmaningar i mycket som jag tar mig an och jag gillar utmaningar. Jag gillar att testa vad jag klarar av, hur mycket kan jag göra, vart går gränsen, när ger jag upp?

När jag var tolv år började jag med tävlingscykling och det var inom den sporten som jag utvecklades och gjorde resultat, hade innan testat både friidrott och handboll men det var inte min grej.

Sommaren 1998 utmanades jag av min far och bror – du klarar nog inte lumpen Linda…
vad gjorde jag då, jo jag gick och mönstrade och under hela 1999 gjorde jag lumpen på KA4 i Göteborg. Det var under en snabbmarsch på KA4s stridshinderbana som jag har ett av mina starkare minnen av att nu ger jag upp. Efter att ha klarat plank, gyttjediken där jag inte bottnade, repklättring uppför och utför, ett par kilometers snabbmarsch, simning i havet(det var under vecka 7) och allt utfördes i kängor, grönställ, stridsbälte och med en AK5 hängandes över axlarna. Det var när vi kom till ett av de sista hindrena som jag bara gav upp och vägrade. Vi skulle ta oss från punkt A till punkt B, över en ravin via en uppspänd vajer – där och då orkade jag inte mer. Till saken hör också att vi hade haft övning utan sömn i över 24 timmar.

Ett av våra befäl skulle se till att vi kom förbi/över hindret. Jag vägrade och sa till slut till honom: Du är dum om du tror att jag tänker göra det där.
Flaggkadetten som var ett riktigt bra befäl tittade på mig och sa: Du gör det Hydén.

Nä, det gör jag inte….

Ett par minuter senare var jag över.

Flaggkadetten hade fått över mig genom bra ledaregenskaper plus att han visade att han trodde på mig.

Hur gick det till, jo, jag livrädd och helt slut tog mig på något vis över denna vajer och flaggkadetten han gick armgång baklänges och hade hela tiden ögonkontakt med mig.

Den där känsla efteråt – jag fixade det. Den känslan har jag så många gånger upplevt efter det.

Jag har förutom att jag har cyklat otaliga mil i Europa, sprungit Göteborgsvarvet 13 gånger, kört Vätternrundan, sprungit Lidingöloppet ett par gånger, simmat Vansbrosimmet två gånger, sprungit Stockholm Maraton, kört Vasaloppets Öppna spår och så mycket mer.

Framför mig under 2015 och 2016 har jag: Borås Action Run, Göteborgsvarvet, Halv Vättern, två stycken Toughest i höst och 29 februari kör jag Öppet Spår mellan Sälen och Mora.

Nu ska jag strax åka till SATS för mina lördagsklasser – 30 minuter cykling och 30 minuter Core. Jag älskar att leda folk genom klasserna, att se deras glädje när de klarar av de tuffare partierna och gensvaret jag får, det ger mig energi och ork 🙂



Next »