Blog Image

SportMamman

Mitt Liv, Mitt Val, Min Glädje

Det är Mitt Liv, Det är Mitt Val och det är Min Glädje. 
Jag mår bra av att röra på mig, jag får energi av det och jag orkar så mycket annat när jag har balans i min träning.

Så tråkigt

Linda, SATS Posted on augusti 2, 2020 10:56

Om mitt tidigare inlägg handlade om att det var så enkelt att packa ned löparskorna så kommer detta handla om hur oerhört tråkigt det är att springa på löpband…

Häromdagen när det var 15 grader och stormvindar ute tröt min lust till att springa, ibland har jag sådana dagar – jag är ändå ganska normal. Då kom jag på den briljanta idén att jag kan ju ta en sväng till SATS och kombinera löpning på löpband med styrketräning.

Jag unnar mig varje sommar lång ledighet från SATS och instruktörsrollen där. Det är inte för att jag inte trivs utan för att få distans till det och samla ny energi inför hösten. Om jag hade kört på vecka in och vecka ut med bara någon veckas ledighet – då kan jag lova att jag inte hade haft det där lilla extra som instruktör. För när jag är på SATS och leder pass – då är jag där och ser till att medlemmarna får min fulla uppmärksamhet.

Tillbaka till min idé om att springa på löpband. De står där på rad och det finns tvskärmar monterade ovanför dem, men de kan man ju inte springa och kolla på. Då trillar man ju av löpbandet för att nacken förvrids åt fel håll. Om man ska kolla på de skärmarna är det promendtempo som gäller och hålla i sig samtidigt. Mycket enklare att springa utomhus mao 🙂



Tryckte på On och bandet började att röra sig. Jag är inte nybörjare på att springa på löpband men jag brukar inte göra det mer än korta uppvärmningspass inför annan träning.

Tänkte att 30 minuter blir väl bra, efter fem minuter började jag att fundera på vad jag höll på med. 10 km/h sa displayen, det kändes som att jag sprang mycket fortare, tungt var det också. 10 km/h är inte fort för mig, det är snarare distanstempo. Som tur var hade jag lurar på mig och lyssnade på spännande ljudbok som fick mig att tänka på annat. Pip – Garminklockan meddelade glatt att nu har jag sprungit 2 km, tempo typ 7 minuter/km. Ärligt, det kan ju inte stämma och det förstod jag att det inte gjorde eftersom jag var inomhus – men ändå

.
Ökade farten på löpbandet och började så smått svettas – nu flög jag fram – displayen sa 5,40/km. Ärligt, det kändes ju som att jag höll minst 4-minutersfart.

15 minuter passerade och jag kom på superidén att nu ska jag byta löpband, det är säkert fel på detta. Kliver av och går och hämtar papper så att jag kan torka pannan. Upp på bandet bredvid som även var inne i ett hörn. Nu jäklar, nu ska jag springa 🙂 Till er som undrar – ja, jag städade/torkade av båda löpbanden efter mig.

Möjligtvis kanske eventuellt att det gick lite enklare. Men, höll på att dö tristessdöden där och då. 15 minuter kvar. Nu måste jag hitta på något – det fick bli 12 minuter tuffa intervaller. Maxade farten i 30 sekunder och drog ned den rejält i 30 sekunder. Nu hände det saker med pulsen och flåset och tiden gick fortare än när jag bara malde på.

Efter 30 minuter var jag mer än nöjd – summerar ett pass på löpbandet att det är inget för mig, det var astråkigt. Men, det är ett bra komplement för intervalllöpning då det går enkelt att öka fart och lutning på bandet. Jag har stor respekt för alla som klarar av att nöta mil inomhus – jag springer hellre många mil utomhus.


Kompletterade löpningen med styrka, en skön dusch och när jag kom hem hade Ida och hennes kompis lagat middag som stod på bordet och väntade.



Så enkelt

Familj, Linda, Sport Posted on juli 30, 2020 10:20

Fördelen med att springa är att man kan göra det vart man är befinner sig 🙂

Jag packar alltid(nästan alltid) ned mina löparskor och träningskläder när jag ska åka bort. Det är så skönt att börja dagen med en löptur. Eller ta en runda på lunchen eller eftermiddagen.

Eftersom jag springer så mycket som jag gör är det en bonus för känslan att springa på andra platser än bara runt Landvetter.

För ett par veckor sedan var vi i Åmål med två övernattningar. Där unnande jag mig tre härliga morgonturer, åtminstone två var njutarrundor. Den tredje innebar intervaller på 12*400, så det kanske inte var lika mycket njutning. Dock var turen på Dalslands Kanal riktigt fin 🙂



Veckan därpå var vi ute på Källö Knippla i två dagar. Där har vi varit många gånger, vi brukar bo på vandrarhemmet i hamnen och jag har småjoggat många varv runt ön vid alla tillfällen vi har varit där. Barnen njöt för fullt på Knippla med kompisar och båtkörning.

Vaknade på tisdagsmorgonen till strilande regn ute, det har varit en hel del av den varan de senaste veckorna. Det var återigen dags för veckans intervallpass, hur får man till ett intervallpass på en kuperad ö där intervallerna helst skulle genomföras på plant underlag?

Fick till ett gäng hyfsat platta 300-metersintervaller i ösregn och 14 grader. Utsikten och miljön var iallfall oslagbar. Många var ute och sprang den morgonen, mötte ett helt gäng som gjorde utfallsövningar. En yngre tjej sprang intervaller på fotbollsplanen och en man avverkade nog fem varv runt ön, jag mötte honom ett flertal gånger när jag sprang fram och tillbaka på min ganska platta sträcka.


Gå på vatten kan jag med – det lärde jag mig i juni då det var väldigt varmt. Den veckan när det var mellan 25-30 grader avslutade jag mina löprundor här hemma med ett bad vid bryggan. Att gå på vatten – det var enklare än jag trodde 😉 Men nu vet jag att jag kan det så då behöver jag inte träna mer på det.



Vad hände?

Linda, Marathon, Sport, Utmaningar Posted on juli 11, 2020 21:45

Det är precis vad en bekant frågade för ett tag sedan – Vad hände med din blogg Linda?

Ja vad hände egentligen?


Kan jag skylla på Covid19/Corona?

Nej, det kan jag nog inte men Corona kom till Sverige och världen och ändrade på det mesta för oss alla. Vanor, rutiner, middagar, fester, sammankomster, träningstillfällen, tävlingar, kramar, handslag, kroppskontakt, hur man går till affären, permitteringar, varsel, vem man träffar, hur man träffas, födelsedagskalas, träffa mor/farföräldrar, jobbresor, möten, hemmakontor – ja, allt är annorlunda och vi har så smått vant oss vid det.

Jag flög fram i spåret mellan Berga By och Mora i slutet av februari. Snöbrist rådde och det var länge en stor ovisshet om de skulle klara av att genomföra alla skidlopp under Vasaloppsveckan – men konstsnö räddade årets Vasalopp, framförallt årets Öppna Spår. Lagom till Vasaloppet snöade det och de som åkte fick en moddig och tuff tur till Mora.
När jag åkte var det stenhårda och isiga spår. Jag lyckades att helt tappa kontrollen i en utförskörning efter Mångsbodarna. Inte brant, men alldeles lagom hög fart i vänsterspår och högersväng för att inte klara av isen som plötsligt uppenbarade sig under skidorna. Tre meter bred och tjugo meter lång. Pang. Satan vad ont det gjorde. En sådan där smäll som ger huvudvärk utan att man har slagit i huvudet. Kände inte efter så mycket mer utan fortsatte – 5 mil senare kände jag att det gjorde ont i höger handled. Det går väl över tänkte jag. Nytt personbästa fick jag vid målportalen i Mora 🙂 WOHO 🙂

Då kom den, smärtan och värken. 7 mil körde jag med en liten fraktur och stukning i höger handled. Envis, jag? Det har jag aldrig hört. Snarare stark och beslutsam 😉


Sedan kom Corona och tog oss i sitt grepp – skrämmande!

Inget är som innan – alla lopp jag är/var anmäld till i år är inställda eller ger möjligheten till att genomföra det virtuellt.

Först Göteborgsvarvet, sedan Stockholm Marathon. Jag sprang ett virtuellt Göteborgsvarv i maj och fick Kexchoklad, medalj och banan vid mål 🙂


För fyra veckor sedan meddelade Vasaloppsorganisationen att hela Vasaloppets sommarvecka ställs in. Så, 15 augusti cyklar jag 9 mil Cykelvasan på hemmaplan och 22 augusti kommer en rejäl utmaning i form av 9 mil Ultravasan – själv, hemmavid. Ärligt, hur kul är det?

Men, jag var anmäld till dessa lopp och jag har bestämt mig för att genomföra min andra Vasaloppstrippel. Cyklingen är inga problem, det är ju bara att rulla på liksom. Har ju en hel del rutin där. Löpningen kan bli seg men jag har en plan och jag kommer att få sällskap av medlöpare. Det kommer inlägg om det längre fram 🙂

Att sedan genomföra ett virtuellt Stockholm Marathon två veckor senare, 5 september kanske inte är det bästa. Men, planen är att jag ska göra det men det får kroppen avgöra där och då.

Så, vi kan väl komma överens om att det ändå är Coronans fel ändå. Så har vi något att skylla på iallafall.

Tack Jeanette för att du frågade om bloggen för ett tag sedan. Jag har gått igenom alldeles för mycket årets 6 första månader och inte varit i balans att skriva men längtan att skriva har så smått smygit sig på så nu kör vi 🙂

Jag hoppas att ni alla mår bra och att ni tar hand om er på allra bästa möjliga vis.

Jag är snart tillbaka. Njut av livet och sommaren.



Ett tag sedan

Linda, Uncategorised Posted on januari 31, 2020 10:10

Det har hänt mycket under hösten och speciellt i december. Saker som jag inte har kunnat styra över eller kontrollera, saker som tagit hårt och fått mig ur balans.

Så mycket ur balans att jag stundtals har tvivlat – men jag har fått hjälp från flera håll och tar fortfarande emot den. I takt med att dagarna blir ljusare och ljusare blir det bättre och bättre – det hoppas vi på i alla fall.

Nu är det januari 2020, hörde på radion att medeltemperaturen för området där vi bor har varit 5 grader högre än normalt. Inte konstigt att snön lyser med sin frånvaro. I brist på snö har jag fått göra bekantskap med rullskidorna – som sonen sa häromdagen: Du är inte snygg mamma, det ser roligt ut 🙂

Jag har mina andhål och de har jag fortsatt med att ha. Att träning kan minska stress och ge endorfiner/välbefinnande är inget nytt. Att då ha sin träning som grund till att ta sig igenom något jobbigt, få komma ut och andas och få positiv feedback tillbaka. Det är något som lyfter mig.

Så, februari är på ingång. Där kommer vi garanterat att få uppleva snö och härliga äventyr, hela familjen.



Bara.Ut.Och.Kör.Maxa.Andas

Linda Posted on oktober 12, 2019 08:00

Är det alltid kul att snöra på sig springskorna och ge sig ut? Har jag alltid motivationen att genomföra det som står i träningsprogrammet? Sjävklart inte. Det var inte alltid kul att i vintras sticka ut i mörker, snöfall och stark vid. Eller intervallpassen i vårstormarna i våras. Men allt som oftast är det faktiskt med en positiv känsla i kroppen jag sticker iväg och framför allt när jag är klar.

I måndags stod det testpass på schemat, dvs efter uppvärmning ska jag springa 10 km så fort jag kan, samma sträcka varje gång. Dessa pass har jag en gång i månaden.

Just i måndags var ingen bra dag för detta pass så jag planerade in det i torsdags istället. Sedan blev torsdagen inte alls som planerat och det var en ledsen, arg och frustrerad Linda som påbörjade träningen strax efter 17 på eftermiddagen.

Jag springer dessa pass längs med Härrydavägen, följer cykelbanan mellan Landvetter och Härryda kyrka och sedan tillbaka.

Jag brukar ofta gå ut så hårt jag kan och seden är det bara att springa och springa.

Samma runda för en månad sedan, i torsdags 1½ minut bättre. Jag kände tidigt att det gick fort men trodde inte att jag efter 5 km skulle kunna öka ännu mer. Men det gjorde jag.

Tur att det fanns en lyktsolpe att luta sig mot när jag var klar – sedan lätt jogging tillbaka och passet var avklarat.

Ibland är det bra att ventilera sig, springa bort det är negativa och komma hem med ny energi i kroppen.

Dock blir det tufft om en månad att öka ännu mer – men – jag är ju tävlingsmänniska 😉



Ultravasan

Linda Posted on september 21, 2019 08:29

Det har gått fem veckor sedan jag stod där på startlinjen i Berga By och hade 9 mil löpning framför mig innan jag skulle vara framme i Mora.

Jag har landat i mitt livs utmaning och jag är redan anmäld till alla tre långlopp nästa år. Vasaloppet på skidor, Cykelvasan och Ultravasan.

Det var långt och kroppen reagerade på att sätt jag inte kunde föreställa mig. Det tog nästan två veckor för kroppen att återställa sig och det var en varannandagskänsla både när det gällde trötthet, hunger och humör.

Nu är jag igång igen och har nya mål uppsatta inom den närmsta tiden.

I nästa inlägg kan ni läsa om min färd mellan Berga By och Mora. Nu är det dags för mig att göra mig iordning för lördagens klasser på SATS.



Lättskrämd

Linda Posted on augusti 2, 2019 20:10

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är
lättskrämd, jag är väldigt lättskrämd vilket mannen min skrattar gott åt. Får
ofta höra här hemma – Jag bor också här eller Ja, jag är hemma fortfarande.
Kommentarer jag får efter att ha ryckt till eller Skrikit till när jag stött
ihop med honom här i huset.

I vårt gamla hus fick jag hjärtklappning och skrek högt en
kväll när jag var ensam hemma och barnen var små. Där hade vi en massa
garderober under trappan och de hade spegeldörrar. Om man lämnade en sådan dörr
öppen, kom från köket och rundade hörnet ut mot hallen – då stod man plötsligt
öga mot öga med en annan person – fy….då hoppar man högt innan man inser att
hoppsan, det där är ju jag 🙂

För att inte nämna fasan när man första sommaren som husägare
är ute och klipper gräsmattan i godan ro och råkar köra över en padda – padda
överallt. Jag släppte gräsklipparen och springer in i huset, ropar till maken
att jag har kört över en padda….iiiiiiiii….han svarar lite lugnt: Vad
gjorde du med gräsklipparen? Öhhh, den släppte jag. Men, då får du ju gå ut och
ta hand om den. Ja just det, den var ju självgående så det var bara att springa
ut och fånga upp den innan den styrde in till grannen. Jag har sedan dess
paddfobi.

I fredags för en vecka sedan var det dags för mitt livs
längsta träningspass, inte i timmar utan i antal löpta kilometrar. 50 km
långdistans stod det på schemat – även träna på att äta och dricka under passet.

Det var väldigt varmt förra veckan och fredagen skulle bjuda
på temperaturer upp mot 30 grader. Satte klockan tidigt, gjorde mig iordning
och strax före 8 hade jag parkerat bilen på parkeringen ovanför Bertilssons
Stuga vid Lilla Delsjön. Planen var att ha bilen som bas och komma tillbaka
till den för intag av energi. Det blev en svettig dag runt i Delsjö och
Skatåsområdet, ett bra val då jag fick mycket skugga och varierande terräng.

Efter 8 km kom jag tillbaka till bilen första gången och
självklart var jag kissnödig. Klev ut i skogen och hukade mig. Plötsligt kände
jag mig iakttagen, tittade upp och där tre meter framför mig stod en räv –
tittade rakt in hens ögon. Hej på dig du, drog snabbt upp och småsprang
tillbaka till bilen.

När jag var ute på 18-km stigen sprang en liten ödla framför
mig, lättskrämda Linda gjorde ett extrahopp. Sedan kom jag på att det var dagen
då djuren bestämt sig för att skrämma Linda för ett tag senare hoppade en groda
framför fötterna – lika läbbigt som paddor nästan. Snyggaste och högsta
konstiga löpstegshoppet gjorde jag efter 39 km då en huggorm plötsligt låg där
i solen en meter framför mig – tjoho – bra fotnedsättning efter det hoppet.

Sjåpig och lättskrämd är jag. Roligast under de timmar jag var ute och sprang var de danska
männen som kom cyklandes på MTB uppför den långa och sega backen tillbaka till bilen. Jag var klar och gick den sista biten. Först en man, sedan en till
och till sist hör jag att det kommer en till med ganska ansträngda andetag. Jag
som aldrig kan vara tyst sa till honom att det var bra jobbat, sedan sa jag: Vi
kan byta om du vill, jag tar din cykel och du går….han hummade något och
ropade sedan: Carsten… Då förstod jag att de var från Danmark.

När jag kom upp till bilen satt den trötta dansken på en bänk
medans hans kompisar lastade cyklar på bilen. Jag kunde ju inte vara tyst 😉 så
jag frågade hur långt de cyklat. Han fattade inte så vi bytte till engelska.

Jo, de hade cyklat 16 km. Jaha sa jag, jag har sprungit 50.
Fick följdfrågan, 15 eller 50? 50 svarade jag igen lika glatt….då stirrade de
alla tre på mig och jag log.
När jag sedan bytt till torra kläder, tagit på mig tofflor –
så underbart för fötterna – och körde iväg. Då vinkade alla tre ivrigt och jag
vinkade tillbaka.

Man kan undra vad de tänkte.



Morgonträning

Linda Posted on juli 8, 2019 19:14

Att träna på morgonen har alltid fungerat bra för mig. Jag kan utan problem gå raka vägen från sängen och ut i löparskorna. Däremot gillar jag inte att träna sent på kvällen.

Idag stod det 6 km distans på schemat i prattempo. Fast, jag har ju inga problem att vara tyst och kan babbla på även med hög ansträngning i kroppen vilket alla medlemmar på SATS vet.

Tog en underbar tur från kontoret längs med Mölndalsån mot Korsvägen, sedan via Gårda, St Sigfridsplan och den härliga stadsdelen Skår. Ljuden och dofterna så tidigt i Göteborg är inte de man är van vid. Härligt!

07.30 satt jag sedan nyduschad och nytränad vid min arbetsplats.

Effektiv morgon 🏃‍♀️🌞



Nästa »