Blog Image

SportMamman

Mitt Liv, Mitt Val, Min Glädje

Det är Mitt Liv, Det är Mitt Val och det är Min Glädje. 
Jag mår bra av att röra på mig, jag får energi av det och jag orkar så mycket annat när jag har balans i min träning.

Ett tag sedan

Linda, Uncategorised Posted on Fri, January 31, 2020 10:10:44

Det har hänt mycket under hösten och speciellt i december. Saker som jag inte har kunnat styra över eller kontrollera, saker som tagit hårt och fått mig ur balans.

Så mycket ur balans att jag stundtals har tvivlat – men jag har fått hjälp från flera håll och tar fortfarande emot den. I takt med att dagarna blir ljusare och ljusare blir det bättre och bättre – det hoppas vi på i alla fall.

Nu är det januari 2020, hörde på radion att medeltemperaturen för området där vi bor har varit 5 grader högre än normalt. Inte konstigt att snön lyser med sin frånvaro. I brist på snö har jag fått göra bekantskap med rullskidorna – som sonen sa häromdagen: Du är inte snygg mamma, det ser roligt ut 🙂

Jag har mina andhål och de har jag fortsatt med att ha. Att träning kan minska stress och ge endorfiner/välbefinnande är inget nytt. Att då ha sin träning som grund till att ta sig igenom något jobbigt, få komma ut och andas och få positiv feedback tillbaka. Det är något som lyfter mig.

Så, februari är på ingång. Där kommer vi garanterat att få uppleva snö och härliga äventyr, hela familjen.



Bara.Ut.Och.Kör.Maxa.Andas

Linda Posted on Sat, October 12, 2019 08:00:13

Är det alltid kul att snöra på sig springskorna och ge sig ut? Har jag alltid motivationen att genomföra det som står i träningsprogrammet? Sjävklart inte. Det var inte alltid kul att i vintras sticka ut i mörker, snöfall och stark vid. Eller intervallpassen i vårstormarna i våras. Men allt som oftast är det faktiskt med en positiv känsla i kroppen jag sticker iväg och framför allt när jag är klar.

I måndags stod det testpass på schemat, dvs efter uppvärmning ska jag springa 10 km så fort jag kan, samma sträcka varje gång. Dessa pass har jag en gång i månaden.

Just i måndags var ingen bra dag för detta pass så jag planerade in det i torsdags istället. Sedan blev torsdagen inte alls som planerat och det var en ledsen, arg och frustrerad Linda som påbörjade träningen strax efter 17 på eftermiddagen.

Jag springer dessa pass längs med Härrydavägen, följer cykelbanan mellan Landvetter och Härryda kyrka och sedan tillbaka.

Jag brukar ofta gå ut så hårt jag kan och seden är det bara att springa och springa.

Samma runda för en månad sedan, i torsdags 1½ minut bättre. Jag kände tidigt att det gick fort men trodde inte att jag efter 5 km skulle kunna öka ännu mer. Men det gjorde jag.

Tur att det fanns en lyktsolpe att luta sig mot när jag var klar – sedan lätt jogging tillbaka och passet var avklarat.

Ibland är det bra att ventilera sig, springa bort det är negativa och komma hem med ny energi i kroppen.

Dock blir det tufft om en månad att öka ännu mer – men – jag är ju tävlingsmänniska 😉



Ultravasan

Linda Posted on Sat, September 21, 2019 08:29:26

Det har gått fem veckor sedan jag stod där på startlinjen i Berga By och hade 9 mil löpning framför mig innan jag skulle vara framme i Mora.

Jag har landat i mitt livs utmaning och jag är redan anmäld till alla tre långlopp nästa år. Vasaloppet på skidor, Cykelvasan och Ultravasan.

Det var långt och kroppen reagerade på att sätt jag inte kunde föreställa mig. Det tog nästan två veckor för kroppen att återställa sig och det var en varannandagskänsla både när det gällde trötthet, hunger och humör.

Nu är jag igång igen och har nya mål uppsatta inom den närmsta tiden.

I nästa inlägg kan ni läsa om min färd mellan Berga By och Mora. Nu är det dags för mig att göra mig iordning för lördagens klasser på SATS.



Lättskrämd

Linda Posted on Fri, August 02, 2019 20:10:23

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är
lättskrämd, jag är väldigt lättskrämd vilket mannen min skrattar gott åt. Får
ofta höra här hemma – Jag bor också här eller Ja, jag är hemma fortfarande.
Kommentarer jag får efter att ha ryckt till eller Skrikit till när jag stött
ihop med honom här i huset.

I vårt gamla hus fick jag hjärtklappning och skrek högt en
kväll när jag var ensam hemma och barnen var små. Där hade vi en massa
garderober under trappan och de hade spegeldörrar. Om man lämnade en sådan dörr
öppen, kom från köket och rundade hörnet ut mot hallen – då stod man plötsligt
öga mot öga med en annan person – fy….då hoppar man högt innan man inser att
hoppsan, det där är ju jag 🙂

För att inte nämna fasan när man första sommaren som husägare
är ute och klipper gräsmattan i godan ro och råkar köra över en padda – padda
överallt. Jag släppte gräsklipparen och springer in i huset, ropar till maken
att jag har kört över en padda….iiiiiiiii….han svarar lite lugnt: Vad
gjorde du med gräsklipparen? Öhhh, den släppte jag. Men, då får du ju gå ut och
ta hand om den. Ja just det, den var ju självgående så det var bara att springa
ut och fånga upp den innan den styrde in till grannen. Jag har sedan dess
paddfobi.

I fredags för en vecka sedan var det dags för mitt livs
längsta träningspass, inte i timmar utan i antal löpta kilometrar. 50 km
långdistans stod det på schemat – även träna på att äta och dricka under passet.

Det var väldigt varmt förra veckan och fredagen skulle bjuda
på temperaturer upp mot 30 grader. Satte klockan tidigt, gjorde mig iordning
och strax före 8 hade jag parkerat bilen på parkeringen ovanför Bertilssons
Stuga vid Lilla Delsjön. Planen var att ha bilen som bas och komma tillbaka
till den för intag av energi. Det blev en svettig dag runt i Delsjö och
Skatåsområdet, ett bra val då jag fick mycket skugga och varierande terräng.

Efter 8 km kom jag tillbaka till bilen första gången och
självklart var jag kissnödig. Klev ut i skogen och hukade mig. Plötsligt kände
jag mig iakttagen, tittade upp och där tre meter framför mig stod en räv –
tittade rakt in hens ögon. Hej på dig du, drog snabbt upp och småsprang
tillbaka till bilen.

När jag var ute på 18-km stigen sprang en liten ödla framför
mig, lättskrämda Linda gjorde ett extrahopp. Sedan kom jag på att det var dagen
då djuren bestämt sig för att skrämma Linda för ett tag senare hoppade en groda
framför fötterna – lika läbbigt som paddor nästan. Snyggaste och högsta
konstiga löpstegshoppet gjorde jag efter 39 km då en huggorm plötsligt låg där
i solen en meter framför mig – tjoho – bra fotnedsättning efter det hoppet.

Sjåpig och lättskrämd är jag. Roligast under de timmar jag var ute och sprang var de danska
männen som kom cyklandes på MTB uppför den långa och sega backen tillbaka till bilen. Jag var klar och gick den sista biten. Först en man, sedan en till
och till sist hör jag att det kommer en till med ganska ansträngda andetag. Jag
som aldrig kan vara tyst sa till honom att det var bra jobbat, sedan sa jag: Vi
kan byta om du vill, jag tar din cykel och du går….han hummade något och
ropade sedan: Carsten… Då förstod jag att de var från Danmark.

När jag kom upp till bilen satt den trötta dansken på en bänk
medans hans kompisar lastade cyklar på bilen. Jag kunde ju inte vara tyst 😉 så
jag frågade hur långt de cyklat. Han fattade inte så vi bytte till engelska.

Jo, de hade cyklat 16 km. Jaha sa jag, jag har sprungit 50.
Fick följdfrågan, 15 eller 50? 50 svarade jag igen lika glatt….då stirrade de
alla tre på mig och jag log.
När jag sedan bytt till torra kläder, tagit på mig tofflor –
så underbart för fötterna – och körde iväg. Då vinkade alla tre ivrigt och jag
vinkade tillbaka.

Man kan undra vad de tänkte.



Morgonträning

Linda Posted on Mon, July 08, 2019 19:14:15

Att träna på morgonen har alltid fungerat bra för mig. Jag kan utan problem gå raka vägen från sängen och ut i löparskorna. Däremot gillar jag inte att träna sent på kvällen.

Idag stod det 6 km distans på schemat i prattempo. Fast, jag har ju inga problem att vara tyst och kan babbla på även med hög ansträngning i kroppen vilket alla medlemmar på SATS vet.

Tog en underbar tur från kontoret längs med Mölndalsån mot Korsvägen, sedan via Gårda, St Sigfridsplan och den härliga stadsdelen Skår. Ljuden och dofterna så tidigt i Göteborg är inte de man är van vid. Härligt!

07.30 satt jag sedan nyduschad och nytränad vid min arbetsplats.

Effektiv morgon 🏃‍♀️🌞



Förklara mig

Linda Posted on Fri, June 28, 2019 21:13:57

SportMamman heter bloggen men jag har också lagt till:
Mitt Liv, Mitt val, Min Glädje.

För det är verkligen mitt liv, det är mitt val och jag blir glad av det.

Jag får ofta förklara mig och svara på frågor om min träning. Varför håller du på som du gör? Hur hinner du? Vad är vitsen med det? Det kan inte vara bra att träna så osv.

Faktiskt ibland flera gånger i veckan.

När jag var 12 år började jag att träna landsvägscykling för Lerums CK. Det gick bra, jag hade talang, vilja och styrka att cykla. När jag var 15 bytte jag till Mölndals CK och som andraårs junior vann jag mitt första SM Guld på Cykel SM i Burseryd. Sedan rullade det på och när jag 1998 bestämde mig för att trappa ned på tävlandet hade jag ytterligare ett SM guld som senior, det vann jag 1995 på Linjeloppet som gick av stapeln i Karlstad. Guld blev det också på Nordiska Mästerskapen i Danmark 1997. Jag hade cyklat kors och tvärs i Sverige, Norden och Europa. Kört med landslaget, kört VM och Tour de France.

Nu fyller jag 45 i år. Jag har gjort en Svensk Klassiker, sprungit Göteborgsvarvet en massa gånger, sprungit Marathon, kört Vasaloppet fem gånger och en massa mer saker. Om 6 veckor är det dags för mitt livs största utmaning – det är mot den jag tränar nu.

Jag la aldrig av att träna när jag slutade tävlingscykla. Jag har fortfarande inte lagt av. Dock tränade jag helt annorlunda under många år. Kvantitetstränade istället för som nu när jag kvalitétstränar.Jag tränar för att må bra, för att orka, för att kunna vara en stark mamma, för att kunna ta hand om mina barn i alla situationer, för at få energi och endorfiner och framför allt för att jag blir glad av det. Jag mår bra. Jag orkar ju så mycket mer både hemma och på jobbet när jag har en stark kropp och knopp. Jag blir en gladare mamma och trevligare fru av träningen.

Hur hinner jag med det? Det gäller att planera och hålla sig till sin plan. Ända tills november 2018 cykelpendlade jag till jobbet nästan varje dag plus tränade en hel del annat. Nu åker jag bil, det sparar en massa tid men kanske inte är så bra för miljön. Jag saknar mina cykelturer, men har i år valt bort dem för att kunna springa mer. Jag har valt bort Netflixhysteritittande på serier, sjuuner ned i soffan då och då och älskar våra nya fåtöljer i vardagsrummet – speciellt fotpallen som tar hand om trötta ben.

Jag peter in träningspass tidigit på morgonen innan jobbet eller på lunchrasten (självklart inte de längsta passen på lunchrasten) Ibland tar jag på mig springskorna och springer dit vi ska vilket brukar fungera bra.

Självklart är allt bra mycket enklare nu när barnen blivit äldre, de klarar sig själva och behöver inte passning hela dygnet. Att vi har ett bra Rutavdrag i Sverige sparar ju också tid och energi i hemmet 🙂

Så till er som ifrågasätter – Det är Mitt Liv, Mitt Val och Min Glädje

Fredag kväll är det och i vardagsrummet dansas det till Just Dance – nu är det snart min tur att hänga med i svängarna till dotterns glädje 🙂



Tillbaka

Linda Posted on Tue, June 11, 2019 22:05:33

Jag är tillbaka och har väckt upp SportMamman igen.

Tre år har nästan passerat sedan sist, mycket har hänt och det tänker jag inte ta upp här.

Kör igång från nu och fortsätter framåt. Kommer att handla mycket om nuet, min träning och vägen mot den stora utmaningen.

Nedan ligger jag hyfsat nöjd och belåten på en sten efter årets Göteborgsvarv – med den lilla glassen som jag fick av maken.
Kan i alla fall säga så mycket som att jag är tre år klokare, starkare och gladare nu 🙂



Hösten

Linda Posted on Sat, October 15, 2016 08:04:30

Det sprakar ute av alla fina höstfärger, sommaren höll i sig länge men sedan slog det om ganska fort till en väldigt regnig vecka för ett tag sedan. Fast, det glömmer man fort bort nu när det är ett sådant fint höstväder, dock med kalla vindar.

Tycker inte att det gör något, jag har alltid gillat hösten.

När jag kom upp för en stund sedan skimrade himlen bort över Landvetter och nu är solen på sin väg upp i horisonten, där bortanför flygplatsen.

Vi tog bort alla stora tallar framför huset i våras och skillnaden är stor, mycket ljus som kommer in i köket, som redan var ljust. I kombination med ljusa nya köksluckor är skillnaden enorm.

Lördag är det och som vanligt har jag mina lördagsklasser på SATS som börjar 09.30. Det är många som tycker att det blir en skön start på helgen att träna lördag förmiddag, även ett fint bevis på att det jag gör på SATS uppskattas.

Mitten av oktober har vi, om två veckor blir jag 42 och då passar vi på att nyttja barnens höstlov i Spanien, ska bli skönt.



Next »