Blog Image

SportMamman

Mitt Liv, Mitt Val, Min Glädje

Det är Mitt Liv, Det är Mitt Val och det är Min Glädje. 
Jag mår bra av att röra på mig, jag får energi av det och jag orkar så mycket annat när jag har balans i min träning.

Vasaloppstrippeln

LångLöpning, Linda, Ultralöpning, Utmaningar Posted on september 8, 2020 20:49

Förra året eller för att vara mer exakt hösten 2018 började jag att fundera över om jag skulle våga springa Ultravasan 10 månader senare.

Nu vet vi ju att det gjorde jag. När jag väl bestämt mig för att springa Ultravasan tänkte jag att då kan jag ju likaväl köra Cykelvasan och eftersom jag redan då var anmäld till Vasaloppets Öppna Spår – då kan det ju bli en trippel.

Den 17 augusti 2019 sprang jag genom målportalen i Mora efter min första Ultravasa och då hade jag även genomfört Vasaloppstrippeln 90 km. Alla tre långlopp inom ett och samma år.

Det var självklart redan då att det ska jag göra igen.

Den 22 augusti genomförde jag mitt andra Ultravasalopp och därmed även min andra Vasaloppstrippel.

Men i år blev ju inget som vanligt. Veckan i Dalarna i husbil ställdes in, loppen ställdes in och vi erbjöds att genomföra Hemmavasan istället.

Det krävs mycket för att klara av dessa långlopp på hemmaplan, det är ju inte på långa vägar att jämföra med att stå på en startlinje omgiven av tusentals andra som har samma utmaning framför sig. Det är verkligen inte samma sak att springa själv jämfört med att ha klampet av andra fötter runtomkring sig. Det är faktiskt stundtals ganska ensamt – speciellt när orken tryter och man saknar publikens stöd och andra medlöpares energi.

Om jag tvekade någon gång till att jag skulle klara av det själv – nej.

Första loppet skedde ju faktiskt på plats i mellan Sälen och Mora, enda gången i år som jag fått känna den där härliga känslan av nervositet och att något verkligen är på G. Att ha en starttid att passa. Det är något speciellt.
Öppet Spår 90 km körde jag en solig dag i februari. Det blev nytt personbästa och en spricka i handleden. Skidåkning Sälen till Mora, 7:15:16.

Det andra loppet i Vasaloppstrippeln, Cykelvasan 94 km. Nu blev det premiär för Hemmavasan och jag plockade fram min trotjänare, min röda mountainbike som inköptes 1995. Utan sällskap trampade jag 94 km på hemmaplan. Det sköna med cyklingen är att man kan rulla i utförsbackarna och att man ändå kommer framåt. Fort kan det gå med, riktigt fort ibland. Cykelvasan home edition, 94 km cykling, 03:55:02.

Det sista loppet blev Ultravasan, även denna i varianten Hemmavasan. Det var ju bara att göra det. Tidig start här hemma i Bårekulla och målgang vid Massetjärn i Mölnlycke drygt 10 timmar senare. Jag fick mycket hjälp och support längs vägen och jag hade en hel del energi kvar när jag sprang in under Kristians och Rasmus armar – min alldeles egna målportal. Ultravasan home edition, 90 km löpning. 10:10:09.

Vasaloppstrippel nummer två var därmed avklarad.

Bra gjorde jag det med, jag blev trea av alla damer/kvinnor som genomförde Vasaloppstrippeln 2020. Lite skryt – jag är typ bäst 😉 tycker jag själv iallafall.



Jag behöver all hjälp jag kan få

LångLöpning, Linda, Ultralöpning Posted on augusti 19, 2020 20:02

Precis så är det, jag kommer att behöva all hjälp jag kan få i form av pushning, medlöpare, publik, hejarklack, support, klapp på axeln, sms, messengermeddelanden, pepp på sociala medier osv…

På lördag ska jag springa Ultravasans hemmaversion vilket innebär att jag ska springa 90 km Hemmavasan. Jag tvivlar inte på att jag inte kommer att klara av det, men det kommer att vara tyst runtikring mig om ni inte finns där.

Nu tycker du att det där kan jag inte ställa upp på för jag bor ju inte i Göteborgsområdet och det är ju helt förståeligt – men då kan man ju sända ett trevlig sms eller meddelande på messenger 🙂

Bor du i närheten och inte allt för långt bort från där jag kommer att befinna mig så kom förbi Massetjärn i Mölnlycke eller någon annanstans som jag kommer att passera på min färd mot att klara av 90 km ultralöpning.


Strax innan start i Sälen för ett år sedan 🙂

Jag kommer att starta 06.00 hemma i Bårekulla och springa upp mot Härryda Kyrka, sedan tillbaka mot Landvetter på småvägar och passerar hemmavid igen efter 20 km. Sedan tar jag mig upp till Tahult, via Gökskulla, passerar brandstationen i Öjersjö och via cykelvägarna tar jag mig till Bertilssons stuga i Delsjöområdet. Fortsätter med ett varv på Skatås 8-an som jag tycker är aptråkig, kommer nog att vara den tråkigaste sträckan men där kommer jag att få sällskap av Emma. När vi kommer tillbaka till Bertilssons stuga tar jag mig längsmed Delsjöarna så att jag sedan kommer ut vid Grindparkeringen som ligger vid RV40 i närheten av Burger King. Tar mig längs med vägen tillbaka mot Mölnlycke via industriparken vid Mölnlyckemotet och sedan ned mot Massetjärn via Råda Kyrka. Vid Massetjärn har jag gjort ca 57 km och kommer att ta ett eller ett par varv runt där till jag närmar mig 60 km. Då kommer Anna ansluta och tillsammans avslutar vi de sista 30 km. Kommer att göra tre varv i Mölnlycke och passera Råda Säteri på första varvet, Gunnebo Slott på andra varvet och ut till Hällsnäs sista varvet.

11h och 27 minuter efter start förra året kom jag till Mora

Kristian kommer att hålla till vid Massetjärn från ca 12.30 tiden. Där kommer jag att passera ett flertal gånger. Kom gärna dit och häng lite, fika, hjälp mig framåt och kanske ta emot mig när jag är klar 🙂

Som sagt, jag kommer att behöva all hjälp jag kan få.

Kanske vill du hänga på ett par km någonstans längs vägen, det är ok att cykla bredvid mig/oss omjag har annat sällskap. Var inte rädd för att det kommer att gå fort, tänk på att jag ska ta mig 9 mil och jag kommer att gå i alla jobbiga uppförsbackar. Förra året gick jag i alla utförsbackar med på slutet – benen var helt döda 😉

Vill du muta mig eller sticka till mig energi så uppskattas Cola, lakrits, gelegodis, nötter, chips, salta kex, äpple….choklad är oftast också gott.

Ses vi så ses vi 🙂

Pst, det finns en app som heter Hemmavasan, via den kan man följa min färd om det fungerar som det ska. Sök bara fram mig, ni vet ju vad jag heter.



En svettig söndag

LångLöpning Posted on juli 5, 2019 22:18

Det var varmt i söndags, prognosen sa upp mot 27 grader och träningsschemat sa ultraintervaller. 4*12 km med 30 minuters vila hemma mellan varje runda.

Sagt och gjort, det skulle bli en lång dag i träningsskorna och det blev en till största delen väldigt varm dag.

Började första rundan vid 09.30. Upp mot Tahult och ridstigen som slingrar så härligt genom skogen, förbi Grönsångarvägen, nedför Tahultsbacken, förbi Önneröd, en sväng förbi Lunnaskolan och sedan tillbaka hemåt. 12 km avklarade och oj vad svettigt.
Energipåfyllnad hemma och sedan blev det linne av – jag brukar inte gilla att springa bara i sportbh och shorts men med vätskevästen på blev det varmt nog.

Varv två gick bort mot Landvetter Kyrka, Backavägen, Björröd och de fina grusvägarna parallellt med motorvägen. Nu började det bli riktigt hett. Letade efter all skugga jag kunde få men slutet på detta varv bjöd mest på asfalt och inte mycket till skugga. Hemma igen, 24 km avklarade och i med mer energi. Hade fått i mig en liter vätska per varv.

Nu var det dags för varv tre och nu tänkte jag om. Var tvungen att hitta mer skugga. Tog en sväng via naturreservatet mot Önneröd, sedan ned till centrum och tillbaka upp mot Lunnaskolan och runt där. Här hände något, kände och såg att pulsen ökade utan att det varken gick speciellt uppför eller att jag ökat farten. Gick en sväng och fortsatte sedan uppför Tahultsbacken. Drack massor! Väl uppe i Tahult tog jag in på ridslingan igen och nu sprang jag och hoppades på att kompisarna på Nötskrikevägen skulle vara hemma. Ringde på och sonen öppnade – där stod jag! Fick ett stort glas god apelsinsaft och efter att ha lånat toaletten och dränkt hela ansiktet och huvudet i kallt vatten tog jag mig den sista biten hem. 40 km avklarade och 8 kvar. Insåg att varv tre tagit rejält på krafterna.Inför sista biten åkte dotterns keps på – ingen idé och att bry sig om hur man ser ut här inte. Bara att göra det! Men, nu hände något med vädret. Hettan la sig och det började blåsa starka vindar och moln drog in vilket gjorde allt mycket lättare – fast det kändes ju ändå i kroppen att jag varit ute länge. Samma runda hemifrån via naturreservatet till Önneröd, kors och tvärs i Landvetter och sedan sista biten hemåt längs med sjön och passet avslutade jag vid bryggan där familjen kom och mötte mig, de var ute med båten. Jag tog ett bad i träningskläderna och promenerade sedan den sista biten hem barfota – skönt för fötterna men oj vilken skillnad jämfört med när man var liten och sprang runt barfota överallt utan problem.

Keps på, keps av, keps vänd åt fel håll, keps i handen och vips så var jag klar!

Lovar att middagen i söndags smakade underbart och att vanligt vatten och apelsinsaft ibland är det godaste som finns!

Pst, har denna veckan införskaffat två nya fina löparkepsar.



Följ den blå linjen

LångLöpning Posted on juni 18, 2019 21:59

Varje år i mitten av maj löper en blå linje genom Göteborg. Från Slottskogsvallen via Slottskogen, Majorna, Älvsborgsbron, Eriksberg, Lindholmen, Göta Älvbron, Nordstan, upp och nedför Avenyn, Vasastan, Handels, Övre Husargatan, Linnéplatsen och sedan tillbaka till Slottskogsvallen via Slottskogen.

Följer man linjen har man sprungit ett Göteborgsvarv vilket jag har gjort 17 gånger.

Varje gång jag har sprungit Göteborgsvarvet så är det en kamp mot klockan, att vinna över mig själv, att alltid vara bättre än tidigare. Ibland går det och ibland har det inte gått.
När jag korsade mållinjen för fem veckor sedan var jag nöjd, jag hade ju fyra minuter bättre tid än förra året. Men, det hade varit motigt och segt varje kilometer. När jag sedan inser att jag var ca 20 sekunder från personbästa – då var det inget roligt. Då var jag en förlorare.

Varför?

Hur kan man säga att man är en förlorare om man precis kommit i mål på tiden 1.41.41? Jo, för att jag är en sådan extrem tävlingsmänniska med ibland orimliga krav på mig själv. Jag ville ju så gärna klara ett nytt personbästa, jag hade ju tränat extremt mycket mer löpning än någonsin i mitt liv.

Jag var ändå inte nöjd – så funkar jag och jag vet att det finns människor som tycker att jag är knäpp, men så är det. Ända tills jag gick i mål efter Stockholm Marathon och Saras kloka ord dök upp:

”Linda – du har inte tränat för personbästa på Göteborgsvarvet, du är tränad för att klara ett marathon och desto mer.

Vad rätt hon hade då efter Göteborgsvarvet- jag gjorde ju ett väldigt bra resultat på Stockholm Marathon och jag mådde bra mycket bättre i kroppen och jag var Nöjd!

Tack Sara på Vetenskapshälsan för att du är så klok.

I fredags sprang jag ett Göteborgsvarv till, men då som en del av ett 30 kilometers pass. Vilken skillnad det är att springa i ett behagligt tempo, där pulsen ska ligga på 70-75% av max och inte på max.

Vad mycket annat man ser längs färden längs den blå linjen. Backarna är desamma precis som broar och vägar. Men, nu kunde jag njuta av omgivningarna och se saker jag inte sett tidigare. Dock, när det är 25 grader och stekande sol i Göteborg, då är det svettigt, speciellt när det inte finns vätskestationer var femte kilometer.
30 kilometer och tre svettiga timmar senare var jag klar och jag tog tom kort längs vägen.

Jag gillar mina distanspass, de var inte roliga i vintras när jag pulsade i en massa snö – vilket kan ha sin tjusning det med – men nu när det är sommar är allt så mycket enklare.

Se till att njuta av det du gör, träning är inte alltid roligt och inte heller alltid njutningsbart. Men, för att bli starkare behöver man ha de där njutarpassen också!