När jag väl bestämt mig för att göra något, då
brukar det bli så.

I höstas bestämde jag mig för att genomföra Ultravasan och
det är mot det loppet som min träning har varit inriktad sedan i november.

I våras kom jag på att om jag nu ändå kör Vasaloppet 90 km på
skidor och ska springa samma sträcka i augusti, då kan jag ju likaväl även
genomföra Cykelvasan på 94 km, även det loppet i augusti. Och då, när jag har
genomfört alla tre lopp – då har jag klarat av en Vasaloppstrippel 🙂

Sagt och gjort, familjen bestämde sig för en sen vecka
semester i Dalarna och i torsdags kväll för två veckor sedan rullade den hyrda
husbilen iväg från Bårekulla med destination Mora. Med på färden var hela
familjen Wannheden, fyra cyklar och två par löparskor. Fiffigt med husbil, det
är ju bara att lassa in och köra iväg.

På fredagen kom vi till Mora där vi passade på att plocka ut fem
olika nummerlappar. Min nummerlapp till Cykelvasan 94 km på lördagen och
familjens nummerlappar till Cykel Vasan 30 km som vi skulle genomföra på
söndagen.

Fredag kväll tillbringades vid den stora parkeringsytan vid
startplatsen vid Oxberg. På lördag morgon rullade vi mot Sälen, min start var
först 12.40. Det torra vädret bytte karaktär och bjöd på strilande regn. Men
vad gjorde det, vi parkerade husbilen vid startområdet i Berga By och det var
ju bara att byta om och fixa det sista med cykeln.

Bestämde mig en vecka innan loppet att låna sonens cykel som
är 22 år nyare än min mountainbike plus att den hade dämpad framgaffel – något
som jag aldrig fattat grejen med då jag tycker det är jobbigt när man cyklar på
landsväg. Men, oj, vad jag har ändrat uppfattning nu 🙂 Redan nu förstår ni att
min uppladdning inför Cykelvasan inte på långa vägar varit densamma som inför
Ultravasan. Cykla kan jag och jag såg fram emot att trampa mellan Sälen och
Mora.
Starten gick och jag var i startgrupp 55, jag hade mer än 10
000 cyklister framför mig i spåret. Trampade på, 3 km backe uppför och sedan
rullade det på mot Smågan på först asfalt och sedan röda grusvägar – redan nu
var allt genomblött. Bara att gilla läget och trampa vidare. Strax efter att
jag passerat Smågan blev det stökigare skogsväg och jag skruvade om så att
framgaffeln gick in i dämpat läge.

Jag cyklar vidare och forcerar lera, spångar, backar uppför
och utför. Passerar Mångsbodarna och Risberg. Väljer att bara cykla förbi – jag
har gott om energi med mig i fickorna och mycket vatten i säcken på ryggen. Det
är blött, regnet strilar och det är extremt lerigt och uppkört. Har redan
passerat två personer som legat med sjukvårdshjälp vid sidan av spåret.
Tyvärr passerade jag ytterligare tre personer som inte klarat av fart eller kurvor
– aj, jag vet hur fruktansvärt ont det gör att köra vält. Tänk er då hur ont
det måste göra att köra in i ett träd!

Efter Risberg bär det vidare mot Evertsberg, där har man kört
halva loppet och jag är jätteblöt. Här i Evertsberg stannar jag första och enda gången. Plockar fram en energibar till och dricker ordentligt av min
sportdryck, unnar mig även lite blåbärssoppa. Efter Evertsberg är det lätt
cykling, en del asfalt och mycket utför. Passar på att sträcka på mig på
asfaltscyklingen och kommer på mig själv med att sitta och vissla. Då kommer
den där känslan – känslan som jag nästan glömt bort – det är så kul att cykla! Jag
älskar farten och vinden i ansiktet.

Evertsberg till Oxberg – Oxberg till Hökberg – Hökberg till
Eldris och sedan är det bara 9 km kvar. Det är extremt blött. Men, det är
fortfarande kul.

Under färden har jag tappat en värdefull Enervit Liquid, den
gled ur handen i geggan. Ser till att fylla på med det jag har kvar. Mot slutet
börjar jag känna av mina handleder och det svider i näsan. Jag fick tidigare
under loppet något som flög in i näsan. Jag såg en svart sak komma i full fart och
rakt in i näsan. Jäklar vad ont det gjorde, men den där saken som
bestämt sig för att placera sig i min näsa for ut lika fort. Tänk er en ärta i
näsan som du blåser ut, i farten! Bara ta i och ”blås” ut den igen.
Fjong liksom, men jösses – vad det sved och gjorde ont. Vet fortfarande
inte om det var en lerklump eller en humla.

Efter Eldris borde det vara enkel cykling tänkte jag men ack
vad jag bedrog mig. Fick kämpa som sjutton mot lera, pölar och skit. Uppkört,
spårigt och halt.

När det är fyra kilometer kvar oavsett om du åker skidor,
cyklar eller springer Vasaloppet så passerar man en skarp kurva och närmar sig
för varje meter Mora och det välkända målportalen. Det vara bara skidåkningen i
år som var enkel den sista biten. Det gick inte att slappna av under cyklingen,
en av de sista utförskörningarna när det är drygt två kilometer kvar var så uppkörd
att det knappt gick att ta sig fram. En helt vanlig dag hade de där fyra
kilometrarna varit hur lätta som helst, men inte denna lördag och jag kan lova
er att de var inte enklare en vecka senare.

Svor högt med en kilometer kvar – stora gyttjehål men med de
sista krafterna forcerar jag dem plus de två sista backarna mot upploppet. Ni vet de där två stigningarna som är precis innan Zornmuséet och upploppet. Har ni någon gång kollat på Vasaloppet på tv så vet ni att de finns där och de är branta!

Rullar över mållinjen och inser att jag har gett mig själv en
rejäl dos frisk luft och ansiktet har fått en massa fukt och en bra
lerinpackning 🙂Ladda om, duscha länge, tvätta kläder i handfat, äta middag,
åka husbil tillbaka till Oxberg, sova för att sedan starta ett nytt lopp
tillsammans med familjen dagen därpå – men det får bli ett annat inlägg.

Det var Jättekul att köra 94 km Cykel Vasan! Vill ni se hur det var? Kolla på SVT Play, sök på CykelVasan. SVT har gjort ett riktigt bra program på 45 mintuter om årets lopp. Vill du verkligen se hur lerigt det var, då räcker det att du kollar de sista 10 minutrarna 🙂